publicerad: 1949
OKÄNNBAR ω3~ɟänba2r, äv. ω3~ɟän2bar, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(okänn- (-ken-, -kiän-, -kän-) 1682 osv. okiänd- 1751)
Etymologi
1) (†) som man icke kan ha l. erhålla ngn kunskap l. kännedom om; som icke kan varseblivas l. märkas l. urskiljas, omärklig; jfr KÄNNBAR 1. RelCur. 334 (1682). På et okänbart sätt .. bidraga til andras utkomst. Tessin Bref 2: 320 (1755). Eoner .. (el)l(er) andeväsenden, som .. emanerat från den okända och okänbara urgrunden. NF 5: 1323 (1882).
2) (†) som icke kan kännas igen l. skiljas från andra l. annat, som man icke kan se vem han (resp. vad det) är, oigenkännlig, som icke kan identifieras; jfr KÄNNBAR 4. Någre ekta stenar, som ligga ibland en hop med sopor, altöfver orenade och okenbare. Rydelius Förn. 163 (1722, 1737). 2RA 3: 1148 (1734). I dag gjorde .. hans långa och tjocka skägg, honom aldeles okänbar för mig. Ekelund Fielding 411 (1765). Hos Verba på πτω har .. characteristican .. blifvit okänbar. Trendelenburg GrSpr. 116 (1801). Lovén Dante 2: 134 (1857). — särsk. i utvidgad anv.
a) (som gm bortfall av yttre kännemärken blivit) omöjlig att särskilja från andra (i rasavseende). At .. (finnarna i Nås) med Svenskt folk .. upblandas och .. småningom blifva okänbare. Porthan 5: 351 (1793).
b) om målning l. skildring: som man icke kan finna ngn motsvarighet till i värkligheten. Denne målning af stora dygder / Är nog okänbar i vår tid. Nordenflycht QT 1745, s. 42.
3) (numera bl. tillf.) som man icke förnimmer med känselsinnet, omöjlig att känna; jfr KÄNNBAR 5. Lind 1: 1690 (1749). Andedräkten blir (vid kolera) ytlig, pulsen slutligen okännbar. Wretlind Läk. 5: 80 (1897). Petersson FysUnders. 248 (1908; om puls). jfr (†): Högra höftbenet är okänbart, så at ej det minsta tecken finnes til högra extremiteten. VetAH 1750, s. 16.
4) (†) som icke gör sig förnummen (i ngns själ o. d.); som man icke kan uppleva l. erfara (i sitt inre); äv.: som icke gör intryck (på ngn); jfr KÄNNBAR 8. Ibland är denne driften (dvs. att uppfylla Guds vilja) mer fördold och okännbar. Nohrborg 686 (c. 1765). Kunna .. (dessa ord) vara .. okännbara för något oförvilladt hjerta? Wallin 2Pred. 3: 198 (1827).
5) (†) som icke är besvärande l. påkostande l. kännbar; jfr KÄNNBAR 9. Berch Hush. 247 (1747). En lindrig och okänbar Reduction. Schönberg Bref 2: 264 (1778). Små och nästan alltid okänbara utgifter. JournLTh. 1812, nr 4, s. 1.
Avledn.: OKÄNNBARHET, r. l. f. särsk.
Spoiler title
Spoiler content