OLOV, sbst.2, n. [fsv. olof; till lov, sbst.4] (†) om förhållandet att tillåtelse icke givits; i uttr. med (ngns) olov, utan (ngns) tillåtelse, mot ngns önskan, utan lov (av ngn), olovandes. Han bleeff så förskräckt och rädd, att han medh Konung Gustaffs oloff och ominne, gaff sigh ther ifrån. Tegel G1 2: 96(1622). När han hade med olåf rest ifrån Sverige. Broman Glys. 2: 151(c. 1730). Björner Fridth. 9(1737). —
OLOVANDES, ngn gg OLOVANDE, adv. (-lav- 1525. -lov- (-lå-) 1524 osv. -de 1599 (: olående), 1891—1933. -des 1524 (: oloffwa[n]d[es]) osv. -dis 1525—1591) [fsv. olovandis; till lova, v.2; jfr lovandes, adv. (se lova, v.2 1 a); jfr o-lovande, adj., samt olov, sbst.2] utan lov l. tillåtelse. ArbogaTb. 3: 341(1524). Then som med wåld, trug eller slag eller elliest olåfwandes tager någer mans häst eller Skiutz, och rijder dermed sina ährender, straffes effter Lagen. Schmedeman Just. 99(1590). Olovandes ta sig en promenad. Nilsson HistFärs 79(1940). särsk.
a) (†) i uttr. ngn olovandes l. olovandes av ngn, utan ngns tillåtelse, utan tillåtelse av ngn. The lothe wtgå theris öpne breff kringom hela rikit .. hans N: Kong: M:t Rikisins råd Oloffwandis, oc platt oatspordt. G1R 9: 40(1534). Effter .. Jahan Oxenstierna nu utij två månades tid olåvandes aff migh haveer varid ifrån .. sitt regemente. OxBr. 6: 352(1636).
b) (tillf.) ss. adj. Då man .. kommer vandrande olofvandes vägar. Eugen(1898) i BohemAkademist. 14.
