SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OLUSTA, r. l. f.
Etymologi
[av O- 1 o. (i bet. 2 o. 3) 2 o. LUSTA, sbst.2]
(†)
1) = OLUST 1. Schroderus Dict. 27 (c. 1635) Wollimhaus Ind. (1652).
2) syndig lust, lusta; jfr LUST 1 d. Om iag har warit ljk, i Drikkenskaps Olusta / Uria, okk en Noach, må iag wäll nu pusta. Warnmark Sinnew. B 1 b (1687).
3) om otillbörligt sexuellt begär, lusta; jfr LUST 1 e. (Varje grek kan) kiöpa och hålla så många thrällinnor till sin olusta, som han kan föda och kläda. KKD 5: 205 (1711).
Spoiler title