publicerad: 1950
OLYCKAS ω3~lyk2as (oly´ckas Weste), v. dep. -ades; äv. (ngn gg, vard., i bet. 2) OLYCKA ω3~lyk2a, v. -ade.
Ordformer
(-ka 1908. -kas (-kes, -ki-) 1569 osv.)
Etymologi
[sv. dial. olyckas; jfr ä. d. ulykkes, ävensom mlt. ungelucken, unglucken, t. unglücken; av O- 1 o. LYCKAS resp. LYCKA, v.2 — Jfr FÖROLYCKAS]
1) icke lyckas, misslyckas.
a) (numera bl. vard.) med saksubj. l. opers.: icke lyckas, misslyckas (för ngn med ngt); gå illa; förr äv. med indirekt obj. Medhan thetta så olyckades för Coluga medh Zuskis Krigzfolk. Petreius Beskr. 2: 231 (”221”) (1614). Jmedler tidh olyckadhess mig iag blef knecht. VDAkt. 1674, nr 10; jfr b. Äfter denna dagen olyckas det. Unga fruens 2:ne barn dö, som hon fick. Linné Nem. 51 (c. 1775). Så olyckades det med barnet, som kom i förtid — det blev ingenting. Moberg Sömnl. 298 (1937). särsk. (†) i uttr. som olyckas ville, olyckligtvis. När som sådant (dvs. förföljelserna mot adeln) hades för hender, begaf thet sig, som olyckes ville, at .. her Niels Sture .. kom sielf tilstädhes til konungen i Upsale. RA I. 2: 333 (1569).
b) (vard.) med personsubj.: icke lyckas, misslyckas l. icke ha framgång (i ngt som man företager l. planerar o. d.); råka ut för olycka; ha olyckan (att osv.); ha otur (med ngt). RP 13: 274 (1649). Det är hela fem gånger som jag sålunda olyckats. FRuneberg (1846) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 141 (om missfall). I skräprummet hade hon olyckats i hastigheten och tappat korset. Alving Bar. 145 (1909). Då hade hon olyckats att få .. en drinkare till äkta man. SvD 28/3 1925, Bil. s. 1. Om man olyckas slå ut grädde t. ex. på en ylleklänning som tål vatten, bör man (osv.). Key Hemv. 174 (1939).
c) (vard., föga br.) i p. pr. olyckandes i adverbiell anv.: (som) av en olycka, genom en olyckshändelse. Hade (vi bara) storm och redigt med vatten på däck, skulle det vara en smal sak att få tunnhelvetet (dvs. en tunna med ruttet kött) att gå olyckandes öfver bord. GHT 1905, nr 209 B, s. 4.
2) (vard., föga br.) refl., opers.: det går galet l. olyckligt, misslyckas. Vid så mycket spottande .. kunde det ju lätt olycka sig, så att spotten fölle på en själf. Fatab. 1908, s. 115.
3) (†) förolyckas; omkomma; särsk. om fartyg: förlisa, haverera. Celsius G1 1: 286 (1746). Emellan Vigen och Kullarne .. stranda och olyckas de mäste skepp, hvaraf jämväl i dag såges många vrak. Linné Sk. 318 (1751). Lindfors (1824).
Spoiler title
Spoiler content