publicerad: 1950
OM, sbst.1, m.
Ordformer
(oom)
Etymologi
[jfr östsv. dial. om, stark röst, genljud, nys, hum, rykte m. m., nor. dial. om, dämpat ljud, genljud, nyisl. ómur, ton, genljud, feng. wōm, larm; jfr äv. nor. dial. oma, (gen)ljuda, nyisl. óma, (gen)ljuda, isl. ómun, röst, stämma, feng. wōma, larm; möjl. av ett germ. wōhm-, till den ieur. rot ṷekṷ som bl. a. föreligger i lat. vocare, ropa (jfr INVOKATION)]
(†) aning. (Trots att ryktet om segern icke kunde bekräftas) bleff vthi alles .. sinnen, lijka såsom en gladh och hugneligh Oom quaar hängiande. Schroderus Liv. 879 (1626).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content