publicerad: 1950
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1) OMFLÄKTA. (i poesi l. vitter stil) fläkta (runt) omkring (ngn l. ngt), kringfläkta (ngn l. ngt); äv. oeg. l. bildl. JGOxenstierna 5: 284 (c. 1817; oeg.). Klimatet är helsosamt på kullarna, som omfläktas af de friska hafsvindarna. Kongo 2: 157 (1888). Bonnier LM 1948, s. 139 (bildl.). —
OMFLÄTA, v., -ning.
1) till I 1, III 1: fläta (ngt) omkring (ngt), kringfläta (ngt); äv. allmännare: omlinda, omvira o. d.; ofta i förb. med prep. med: kringfläta osv. (ngt) med (ngt); äv. (i poesi l. vitter stil): lägga sig l. slingra sig l. linda sig l. likt ett flätvärk l. en lindning o. d. befinna sig runt omkring (ngn l. ngt). Ehrenadler Tel. 1006 (1723). Buteljen(,) pumpen är omflätad med halm. Murberg FörslSAOB (1791). Till begynnelse tvenne hans (dvs. Laokoons) söners / Späda lif af ormarnes par omflätas. Adlerbeth Æn. 34 (1804). HantvB I. 2: 280 (1934: omflätning). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om ngt som är flätat l. lindat o. d. omkring ngt annat. Elfving Starkstr. 155 (1909). Omflätningen skyddar .. slangen för att vridas upp i spiralen. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 89.
(I 1) OMFLÖDA. (†) flyta ymnigt omkring (ngn); anträffat bl. i bildl. anv. Sist han sågs af sina männer, / .. tycktes han af ljus omflödad. Geijer Skald. 145 (1815, 1835). Almqvist Törnr. 1: 138 (1839). —
(III 7) OMFORMA v., -ning. ge (ngt) en annan form l. gestalt l. ett annat utseende l. en annan beskaffenhet; göra om (ngt till ngt); ombilda, omdana, omgestalta, omorganisera, omskapa (ngt); äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. mer l. mindre konkret. Adlerbeth HorSat. 99 (1814). Hr H(azelius) gifver ett nekande svar på den frågan, huruvida hela rikets undervisningsverk bör nu genast ”omformas” efter Nya Elementar-skolans system. TLär. 1847—48, s. 45. Denna dramatiska omformning af ett bekant sagomotiv. 3SAH 15: 101 (1900; om en tävlingsskrift). Vi söka honom, som skall omforma spjuten till liar och svärden till vingårdsknifvar. Lagerlöf KristLeg. 156 (1904). Säkert omformar (det dagliga arbetet) sin utövare. Sjövall o. Höjer 78 (1929). särsk. tekn. med avs. på elektrisk ström: transformera. TT 1900, Allm. s. 189. Man kan .. lätt omforma .. (trefasströmmen) till lägre spänning. HandInd. 617 (1927). —
OMFORMARE, r. l. m. tekn. till omforma slutet: transformator. SDS 1899, nr 196, s. 2. TT 1941, Allm. s. 11. jfr kaskad-, växelströms-omformare.
Ssg (tekn.): omformar- l. omformare-station. anläggning för omformning av elektrisk ström. TLev. 1909, nr 28, s. 1. TT 1944, s. 131. —
(III 7) OMFORMULERA, -ing. formulera (ngt) på nytt (o. på annat sätt); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare. PedT 1894, s. 350. —
OMFRÅGA, r. l. f.
1) [efter t. umfrage] (förr) till III 2 b β; i sammanträde i gesällskap: fråga som (i tur o. ordning) riktades till var o. en av de närvarande, huruvida ngt fanns att andraga, särsk. rörande kamraters l. mästares uppförande; äv. om svar efter visst fastställt formulär på dylik fråga. Löfgren TenngjH I. 1: 92 (cit. fr. 1662). Fatab. 1916, s. 12 (c. 1735). Lundin o. Strindberg GSthm 357 (i handl. fr. 1771). Ambrosiani SvSkråämb. 170 (i handl. fr. 1846).
OMFRÅGA, v., -an, -ning.
1) [efter t. umfragen] till III 2 b β: (i tur o. ordning) rikta en fråga till var och en i en krets av personer; förfråga sig (hos många l. på många ställen); numera bl. (vid skildring av ä. förh.) ss. vbalsbst. -an l. -ning, om viss akt i sammanträde i gesällskap; jfr omfråga, sbst. 1. Hvarföre haffver jagh omfrågadh och funnidh en mann, som strax föruth loffvar tu tusendh daler på Skuyens arrenda .. att uthläggia. OxBr. 10: 79 (1625). Omfråga, (dvs.) fråga hwar och en om sin mening. Linc. (1640; under perrogo). Ambrosiani SvSkråämb. 119 (i handl. fr. 1662: omfrågan). Effter skiedd omfrågan af mästare och geseller, stadnades .. i detta Slut. Löfgren TenngjH I. 1: 44 (i handl. fr. 1688). Vid den första omfrågningen, som nu skall ske, frågar jag (osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 144 (i handl. fr. 1820). Därs. 145.
2) (i utpräglat skriftspr., numera föga br.) till I 21, i pass., i uttr. som beteckna att en fråga l. frågor framställas l. framställts rörande ngn l. ngt (särsk. rörande ngns l. ngts identitet l. beskaffenhet l. rörande ngns ekonomiska förhållanden o. d.); äv. om vara: efterfrågas (i en affär); förr äv. dels: tillfrågas (om ngt), dels i uttr. som beteckna att det (i visst sammanhang) är l. varit fråga om ngn l. ngt. ConsAcAboP 3: 441 (1670). Iag har varet hvar affton och natt på min kammar, och särdeles dessa tvänne, som omfrågas. VDAkt. 1736, nr 607. (Amalia) omfrågades rörande den flickan hon nyss lärt känna. Almqvist AmH 2: 155 (1840). En kreditgifvare (kan) missbruka en erhållen upplysning genom att för den omfrågade yppa ett om denne af Byrån afgifvet, mindre fördelaktigt utlåtande. Cronholm Förl. 21 (1904). Östergren (1933).
3) till III 7: fråga på nytt, fråga om; äv. (i fackspr.): begära upprepning (av signalmeddelande som icke uppfattats); nästan bl. ss. vbalsbst. Weste (1807: Omfrågning). Omfrågning kan ske beträffande hel sändningsföljd eller del därav. SignInstr. 1945, s. 180. —
(I 1, III 1) OMFRÄSA. (enst., †) om vindar: vina (starkt o. ihållande) omkring ngt; jfr fräsa, v.1 1 a α. Stiernhielm Jub. 42 (1644, 1668). —
(III 3 a) OMFRÄTA, v. (†) refl.: gripa omkring sig, sprida sig; jfr kring-fräta. Jw mehra Turkens Macht förkoffras, jw mehra omfräter sigh then Turkiske Läran. Schroderus Os. 2: 689 (1635). —
OMFYLLA, v., -ning. (i fackspr.)
1) till III 4 b, med avs. på vätska o. d.: hälla över (på annat kärl). Mjölken afkyles raskt till 15°, omfylles på flata kärl och får stå vid 10° à 15°. NF 11: 144 (1887). Omfyllning (av ungvinet) på nya fat upprepas .. flera gånger. 2NF 32: 609 (1921).
2) till III 7, med avs. på kärl: fylla på nytt, förnya dess innehåll. Åkerman KemTechn. 1: 328 (1832: omfyllningar).
Spoiler title
Spoiler content