publicerad: 1935
KASKAD kaska4d, r. l. m. l. f. (m. Nordforss (1805), Lundell; f. Lindfors (1815), Meurman (1846)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet casc-. cascade c. 1700—1799. kaskad (casc-) 1805 osv. kaskader (cascader), pl. 1669 osv.)
1) vattenfall; numera företrädesvis om mindre (men jämförelsevis högt) vattenfall (i bäck l. å); i sht om vart särskilt dylikt vattenfall i en rad av sammanhängande fall i ett vattendrag som störtar sig utför terrassvis liggande klippor; äv. om en dylik rad av sammanhängande vattenfall; i sht i pl. Linné Ungd. 2: 322 (1734). Ej långt från prestgården nedstörtar Kivlebäcken i ett vildt störtfall utför klipporna och bildar en herrlig kaskad, kallad Grovehullet. BotN 1839, s. 37. (Pelle Molin satt) med staffli och färgskrin nere vid Nämndforsens kaskader för att måla. Böök ResSv. 187 (1924). — särsk.
a) om med konst anordnad kaskad i trädgård l. park o. d.; äv. om anordning för en kaskad. Risingh Kiöph. 97 (1669). Nedom emot Slottssidan (av Weissenstein utanför Cassel) är anlagd en Cascade af flere fall. Palmstedt Resedagb. 48 (1778). SvTrädgK 1: 79 (1930).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som faller l. strömmar fram l. slungas upp i luften i stor o. tätt samlad mängd; ofta: störtskur l. störtsjö (i eg. l. bildl. bet.). Se Brunsvikens små Najader / Höja sina gyldne horn, / Och de frusande cascader / Sprutas öfver Solna torn. Bellman (BellmS) 2: 152 (1791). Murgrönan .. betäckte .. (klippans) kalhet och nedföll i lummiga cascader. Bremer Brev 1: 39 (1821). Hon grät hela kaskader i går och hotade mig med sin ovänskap. Roos Skugg. 383 (1891). En granat (exploderade) ... Marken bökades upp, mull och stoft steg i en kaskad åt alla sidor. Janson Lögn. 192 (1912). Från den jämnmulna himmeln strömmade vattnet i kaskader ned över Centralens tak och smattrade mot glasfönstren. SvD(A) 1929, nr 184, s. 3. — jfr LAVA-, SKUM-, VIN-KASKAD m. fl. — särsk.
α) fyrvärk. benämning på en fyrvärkeripjäs, där sammanställda eldhjul liksom bilda ett vattenfall i eld. Klercker Lustfyrv. 130 (1829). UB 4: 637 (1873). — jfr ELD-KASKAD.
β) om ljud- l. ordflöde o. d. Geijer I. 8: 437 (1818). Tegnér, för hvilken det var fullt naturligt att strö omkring sig ett regn af bilder, glittrande kaskader af liknelser. Wirsén i 3SAH 11: 167 (1896). Den lille Villes klingande skratt ljöd i oafbrutna kaskader. Söderhjelm Brytn. 29 (1901). Det var kaskader av ord, en våldsam vältalighet, som inte väjde för något. SvD(A) 1933, nr 62, s. 26. — jfr ORD-, TON-KASKAD.
2) [utvecklat ur 1 b] (†) bef. benämning på mingalleri som framföres l. anlägges avsatsvis, med trappsteg mellan de olika avsatserna. Törngren Artill. 4: 3 (1794).
3) [utvecklat ur 1 b] fys. o. elektrotekn. koppling av galvaniska element i avtagande höjd för elektrolytens förnyande o. polarisationens motvärkande; seriekoppling (av elektriska motorer, kondensatorer, radiorör m. m.); särsk. i uttr. i kaskad. Patent nr 15774, s. 1 (1903). Kopplas flera lågfrekvensförstärkarrör efter varandra, i kaskad, .. måste man (osv.). RadioAm. 1924, s. 34.
(3) -BATTERI. fys. o. elektrotekn. batteri bestående av i kaskad kopplade galvaniska element l. elektriska kondensatorer (leidenflaskor). Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 132. SvUppslB (1933). —
(3) -KOPPLING. fys. o. elektrotekn. koppling i kaskad; särsk. om koppling av en asynkronmotors sekundärlindning till en annan maskin. Patent nr 15774, s. 1 (1903). FörslElektrOrdl. (1931). —
(3) -OMFORMARE~0200. fys. o. elektrotekn. för omformning av växelström till likström avsett maskinaggregat bestående av en asynkronmotor och en därmed direktkopplad enankaromformare, ansluten till den förras sekundärlindning. NoK 14: 26 (1922). FörslElektrOrdl. (1931).
Spoiler title
Spoiler content