OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1, III 1) OMHÖLJA, v., -ning; -are (tillf., Rydberg Myt. 2: 13 (1889)). (-hyllades, ipf. pass. 1835. -hylles, pr. sg. pass. 1763. -hyl(l)t, p. pf. n. 1712—1752. -hölgd, p. pf. c. 1755—1791. -hölgning, vbalsbst. c. 1755. -hölgt, sup. 1761. -hölj- c. 1755 osv.) [fsv. umhylia] anbringa ngt höljande l. skylande omkring (ngn l. ngt); vanl. med av prep. med inledd bestämning angivande visst höljande l. skylande föremål o. d.; äv. (med saksubj.): höljande l. skylande befinna sig omkring (ngn l. ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret: (om)hölje; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. De gamla hwilkas förstånd med willfarelses mörker ännu war omhylt. KKD 12: 432 (1712). At .. gifva sig med blotta hufvudet .. ut i stränga kölden, då den öfriga kroppen omhylles med de tjockaste pälsar. Schultzenheim PVetA 1763, s. 31. Liksom en mäktig ande snarast förtär och spränger sin kroppsliga omhöljning, .. så (osv.). Tegnér (WB) 9: 337 (1843). Den vår jord omhöljande luften. Carell o. Edelstam 13 (1916). jfr dim-, moln-, natt-, skugg-omhöljd. —
