OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(III 7) OMNUMRERA, -ing. numrera (ngt) på nytt (på annat sätt). Murberg FörslSAOB (1791). —
(I 21) OMNÄMNA, -ing (föga br., Almqvist Går an 80 (1839)); -are (tillf., Upsala(A) 1922, nr 71, s. 4). (i visst sammanhang) nämna (ngn l. ngt) l. föra (ngn l. ngt) på tal; (i förbigående l. korthet) uttala sig om (ngn l. ngt) l. framställa (ngt) l. meddela l. omtala (att osv.); stundom i utvidgad anv., om skrift. SynodA 1: 426 (1755). Schönberg Bref 1: 136 (1772; om skrift). (Jag ville) för att icke vålla konungen något obehag, alldeles icke omnämna anledningen, hvarför jag lämnade statsministersämbetet. De Geer Minn. 1: 225 (1892). Redan i slutet av trettonhundratalet omnämndes Söderås .. som stad. Hellström Malmros 263 (1931). särsk.
b) (i sht i kanslistil) i p. pf., övergående i bet.: i framställningen nyss l. förut nämnd; nästan bl. i best. form (stundom med tillhörande huvudord utan bestämd artikel); äv. i substantivisk anv. PH 6: 4604 (1757). Han tar det omnämnda häftet af The Lancet. Strindberg NRik. 76 (1882). Omnämnda händelse. Östergren (1933). jfr för-, förr-, mer-omnämnd(a).
