publicerad: 1950
OMRINGA om3~riŋ2a, v. -ade (Syr. 50: 12 (öv. 1536) osv.) ((†) ipf. -ringde G1R 22: 472 (1551); p. pf. -ringd Gyldenhielm Capt. Q 2 b (1632), KKD 6: 169 (1709)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(om- 1632 osv. um- (vm-) 1536—1680)
Etymologi
[jfr d. omringe; efter t. umringen; till OM, prep. o. adv. I 1, III 1]
1) sluta l. bilda en ring omkring (ngn l. ngt); ställa sig l. samla sig l. skocka sig l. tränga sig omkring (ngn l. ngt); i mängd omge (ngn l. ngt); äv. oeg. l. bildl., t. ex. i uttr. vara omringad av friare, vara kringsvärmad av friare. När detta var skedt, omringade de (himmelska härskarorna) dem (dvs. Christen och Förhoppning) på alla sidor. Lagerström Bunyan 1: 224 (1727). De indelta soldaterna omringa stationshuset (vid invigningen av banan). Strindberg NRik. 27 (1882). Prostdottern var mycket eftersökt och alldeles omringad av friare. Lagerlöf Troll 2: 53 (1921). (†) Hans brödher .. vmringade honom såsom palmquistar. Syr. 50: 12 (öv. 1536; Apokr. 1921: runt omkring honom stodo de lika palmstammar); jfr a α. — särsk.
a) med saksubj.
α) (numera föga br.) med konkret saksubj.: bilda en ring l. ram omkring (ngt); omge l. omsluta (ngt). (Amsterdam) prydes af en skog med Skepsmaster, och omringas af gräsrika fält. SvMerc. 1763, s. 565 (1761). Smycken af gull omringade halsen och hängde på bringan. Adlerbeth Æn. 176 (1804). Heidenstam Svensk. 1: 162 (1908).
β) med abstrakt saksubj.; numera nästan bl. (med nära anslutning till b) i uttr. vara omringad av faror (l. farligheter), ha faror runt omkring sig. 2RARP 13: 557 (1743). Stjernorna blänka och slockna och dö, / Mörker omringar båd klippa och sjö. Bellman (BellmS) 1: 33 (c. 1770, 1790). Östergren (1933). särsk. (†) i uttr. omringande göromål, göromål varav ngn är överlupen; äv. (vara) omringad av mångfaldiga göromål. Omringad af mångfaldiga göromål. Chydenius 393 (1779). Omringande göremål. Hasselroth Campe 266 (1794).
b) i fråga om handling av fientlig innebörd; med obj. betecknande ngn l. ngt som avstänges från omgivningen (o. fångas l. fasthålles l. angripes); särsk. i fråga om militära operationer; jfr CERNERA, IN-RINGA, v.1 2, KRING-RÄNNA 1 a, OMFATTA I 2 a. G1R 22: 472 (1551). Fiendens infanterie haffver most qvittera skogen och altså ändtlig på fältet af våre ryttare omringde vordne. OxBr. 8: 376 (1642). Af konungens hela flotta återstod nu blott hans eget skepp, som var på alla sidor omringadt. Geijer I. 2: 46 (1811). Anordningar träffades för den danska härens omringande. 3SAH 3: 281 (1888). jfr (†): Iagh omringd war aff then snälla dödh. Gyldenhielm Capt. Q 2 b (1632).
2) (numera föga br.) i förb. med prep. med: omge (ngt) med (ngt, särsk. stängsel o. d.). Widekindi KrijgH 887 (1671). (Birger Jarl) lät .. omringa hela Holmen med tvänne murar. SthmHCal. 1761, s. 17. Det mesta (timret) ligger .. i viken, buntat eller omringat med bommar. BygdFolk 1: 303 (1927). — särsk.
a) (†) bildl. (jfr b). Att vissa plattsar omringas med uteslutande Privilegier. VexiöBl. 1815, nr 26, s. 3. Så vilja ock vi, edra bröder, i denna högtidliga stund omringa eder med våra förböner. Flensburg KyrklT 427 (c. 1875).
b) (†) i pass. med försvagad bet., övergående i bet. 1: omgivas l. omslutas av (ngt); äv. bildl. (jfr a); jfr MED, prep. o. adv. I 18 g. Kling Spect. Qq 1 b (1735; bildl.). Riket är öfver alt öpet och med vatten omringadt. Oelreich 758 (1756). Dagen därpå gör han sin upvaktning hos Konungen, som var omringad med en myckenhet af folk. Lagerbring 1Hist. 1: 233 (1769).
3) (†) i p. pf.: anbragt runt omkring ngt. Wåra Fädher hafwa .. sina griffter och soffuekamrar, medh omringda murar wäl förwarat. SNicolai Beningen C 1 a (1646).
Ssg (till 1 b): OMRINGNINGS-FÖRSÖK. Afslå omringningsförsök af fiendens torpedfartyg. VFl. 1907, s. 65.
Spoiler title
Spoiler content