SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OMSKIFTA om3~ʃif2ta, v. -ade (Schroderus Os. 1: 607 (1635) osv.) ((†) ipf. -skiffte 1Mos. 48: 14 (Bib. 1541); imper. -skifft Dan. 5: 10 (Bib. 1541); sup. -skift HT 1906, s. 141 (c. 1585); p. pf. pl. -schiffte G1R 4: 428 (1527); se för övr. SKIFTA). vbalsbst. -AN (†, RARP 11: 148 (1672)), -ELSE (Jak. 1: 17 (NT 1526), Fatab. 1943, s. 26), -NING (KyrkohÅ 1931, s. 254 (1540) osv.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(om- (åm-) 1527 osv. um- (vm-) 15411555. -skift- (-sch-, -ff-) 1527 osv. -skijfft- 1555. -skipt- 1595)
Etymologi
[fsv. umskipta; jfr d. omskifte; av OM, prep. o. adv., o. SKIFTA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 705. — jfr SKIFTA OM)
I. byta om (ngt), växla (med ngt), ändra (sig) o. d.; jfr OM, prep. o. adv. III 6, 7.
1) (†) byta ut (ngt) mot ngt annat av samma slag, byta om (ngt); stundom: utväxla (handlingar). G1R 4: 428 (1527). (Skolmästarna) Skoole och .. icke tilstedie .. att Diäknerne så offte omskipte Scholorne. Thyselius HdlLärov. 2: 11 (1595). (Biskoparna anlände) oskadde til Lampsacum: Ther the omskifftade Skep, och kommo på sidstonne heem. Schroderus Os. 1: 607 (1635). Then (präst) som redebogen är till at omskiffta gäld (dvs. gäll) och altid byta, söker ther medh icke hwadh Christo tillhörer. KOF II. 2: 239 (c. 1655). Sundén (1887). — särsk.
a) med avs. på person (l. gud o. d.); särsk. med avs. på person i viss ställning l. med viss tjänst l. visst uppdrag o. d. Seer til .. om Hedhninganar omskiffta sina gudhar. Jer. 2: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: bytt bort sina gudar). Gemeene man .. seer gärne, at Landzens Herrer omskiftes oc ombytes. Skytte Und. C 7 a (1604). (Arkivet skall inventeras) när antingen Præses, Decanus eller Notarius omskifftes. KOF 3: 181 (1682). Ej heller (må) en likfärd stadna eller bärare omskiftas, så långt gårdens egor räcka. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 458 (1864).
b) i utvidgad anv.: företaga personombyte på (en tjänst l. förtroendepost). CivInstr. 15 (1547). När Rectoratus omskiftas. Schück VittA 3: 389 (i handl. fr. 1685). Kadibeställningen omskiftas och besättes alltid med en ny person hvar fjortonde månad. Eneman Resa 2: 220 (1712).
2) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, om handlingen att (gm tryckning på en tangent) försätta en skrivmaskin i annat driftsläge (så att den skriver med andra typer); stundom konkret: omskiftare. (Yost hade) själf uppfunnit ”omskiftningen”. 2NF 25: 1201 (1917). En (skrivmaskins)-konstruktion av sent datum är, att vid omskiftning icke vagnen med skrivvalsen höjes utan i stället typarmarna. SvUppslB 25: 89 (1935).
3) (†) låta (olika saker) växla med varandra. De hålla de där varande Regenter i en stadig aga och fruktan, omskiftandes fred och örlig efter sitt behag och godtyckio. Nordencrantz Arc. 37 (1730).
4) (numera föga br.) intr.: växla (med ngt); växla med varandra; omväxla. Menskligheten sjelf .. kan ej .. gå i borgen för de stormar och lugn, de moln och solsken, som omskifta inom dess eget sköt. Bergklint Vitt. 258 (1774). När man ser ett land, der brända hedar eller mörka skogar förr omskiftade, förädladt .., tröstar denna syn. Elgström (o. Ingelgren) 114 (c. 1809). Likasom dag och natt omvexla i naturen .. så måste äfven, på menniskans pröfningsbana, sorgen omskifta med glädjen. Wallin 1Pred. 2: 404 (c. 1830).
5) (numera föga br.) ändra l. förvandla (ngt l. ngn). Till Per Kartt, att hann skall umskijffte alle jernutskyller anthen till smör eller spannemåll. G1R 25: 16 (1555). Myked kan förefalla, som ens förehaffuande och rådslag lätteligen kan omskiffta och förandra. AOxenstierna 2: 67 (1612). Han sade sig känna Fruentimmer, som äro änglar den ena stunden, men den andra omskiftade i troll. Dalin Arg. 1: nr 7, s. 5 (1733). Trolleri förvandlar och omskiftar allting från dess ursprungliga natur till en annan. Lidforss DQ 2: 337 (1892). (†) Lät tina tanckar icke så förskreckia tigh, och vmskifft icke så tin hyy. Dan. 5: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: må färgen icke vika bort ifrån ditt ansikte).
6) intr. (förr äv. refl. l. i pass. med intr. bet.): (oupphörligt l. då o. då) ändra sig, vara än på ett sätt, än på ett annat, växla; numera företrädesvis (mindre br.) i p. pr. (förr äv. p. pf.) i adjektivisk anv.: föränderlig, växlande, skiftande. Tiderne som sig dageligen omskifta. HC11H 14: 123 (1668). Ett öppet haf, öar och landtuddar göra taflan på en gång stor, omskiftad och lefvande. MoB 5: 125 (1784). Ett umgänge .. hvars färg och ton kunna omskifta i oändlighet. Tegnér (WB) 8: 75 (1836). Under det att huset Gråberg behöll och förkofrade sin vinstgifvande rörelse, hade firman Halm upplefvat omskiftande öden. Topelius Vint. I. 2: 270 (1860, 1880). Den allvarliga, i skarpa motsatser omskiftande naturen (i höga norden). FinBiogrHb. 676 (1897). Efter (de mest) omskiftande öden. Östergren (1933).
7) [specialanv. av 46] (numera i sht i högre stil) ss. vbalsbst. -else l. -ning (förr äv. -an): växling, (genomgripande, plötslig) förändring, omsvängning o. d.; stundom: omväxling, variation. RA I. 1: 380 (1544). O illekne Astrild! hvad ähr uthi kärleek för många omskiftelser! UHiärne Vitt. 35 (1668). Samme synkrets, utan annan omskiftning än solens uppgång och dränkning, skulle fördubbla sjömannens ledsnad och längtan. Ödmann ÅmVetA 1815, s. 8. De bland oss, som äro något äldre .. hafva fått upplefva en märklig omskiftelse i den allmänna bildade uppfattningen. PedT 1903, s. 49. särsk.
b) (numera föga br.) i sådana uttr. som omskiftelse (stundom omskiftning) av dag och natt, av ljus och mörker, av bärg och dalar o. d., växling av dag och natt osv.; förr äv. ljus och mörkers l. dagens och nattens omskiftelse. Liwszens Fadher, När hwilkom ingen förwandling är, eller liwsz och mörkers vmskifftelse. Jak. 1: 17 (Bib. 1541); jfr (†): (Gud) när hwilkom ingen förwandling är, eller omskifftelsens mörker. Därs. (NT 1526). Dagsens och nattens omskiftelse. Hiärne 2Anl. 380 (1706). Denna omskiftning af bärg och dalar gör vägarna i Judéen så farliga, som på något ställe. Hasselquist Resa 135 (1751). Boström 3: 223 (1860). Omskiftelse af klarhet och mörker. Quennerstedt StrSkr. 2: 339 (1903, 1919).
c) i sådana uttr. som tidens (l. tidernas) l. lyckans l. ödets l. livets (osv.) omskiftelser (stundom omskiftelse) l. omskiftningar (stundom omskiftning), förr äv. omskiftan, tidens osv. växling(ar) l. förändring(ar). Tijdzens omskiftelser. AOxenstierna Bref 4: 330 (1646). Tijdernas omskiftan. RARP 11: 148 (1672). Så olika är lyckans omskiftelse. 2SAH 17: 362 (1836). Den enskilda menniskans lif med dess omskiftningar. Flensburg KyrklT 121 (c. 1875). Lyckans omskiftelser. SvFolket 3: 358 (1938).
II. (mera tillf.) på nytt skifta l. dela l. fördela (ngt); jfr OM, prep. o. adv. III 7. HT 1906, s. 141 (c. 1585). Omskifta rofvet, bytet. Murberg FörslSAOB (1791). Större delen av den skiftade arealen har omskiftats och därmed ånyo kartlagts. Globen 1926, s. 20.
Spoiler title
Spoiler content