SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
OMSIDER omsi3der2 l. 040 (omsi`der Weste; å`mmsi´d'r Dalin), adv. o. konj.
Ordformer
(förr äv. skrivet ss. två ord. -sida c. 1550. -sider (-sidh-, -sijd-, -sijdh-) 1559 osv. -sidor (-sijdhor) 15851880. -syder 1596)
Etymologi
[fsv. um sidh, um siþir, um siþa m. fl. former, motsv. d. omsider, isl. um síð(ir); jfr OM, prep. o. adv. I 45; senare ssgsleden är möjl. en substantivering (med bet.: sen tid l. tidpunkt) av SID, sen, motsv. got. seiþus, sen; jfr fsv. siþari, sidhar, adj. resp. adv. komp., senare, sidhqvälder, den senare delen av aftonen, sv. dial. si(d)höst, senhöst, ävensom SEDAN, SEDERMERA, SIST, SÄRLA]
I. adv.
1) efter det att tiden framskridit ett avsevärt stycke l. till viss (icke närmare känd l. angiven) punkt; särsk. för tidfästande av en händelse (l. tidpunkt) som är l. varit motsedd l. efterlängtad l. som tänkes en gång ofelbarligen skola inträffa: äntligen, till slut; efter hand, småningom, med tiden. (Han) skall omsijder så fierran ther medh (dvs. med sitt bemödande att likna fadern) vara kommen, att han (osv.). LPetri Kr. 6 (1559). Skall oc omsider UngHustrun aff By, med gråtande kinder. BrölBesw. 256 (c. 1670). Efter marscher, stormar, strider / Har han nu gjort halt omsider. Runeberg 5: 64 (1857). Litet i sender gör mycket om sider. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hjälp oss omsider i vår sista stund och förläna oss efter detta förgängliga lifvet en evig salighet. Hb. 1894, s. 40. Nyström NKina 1: XII (1913). särsk.
a) (†) i uttr. nu, då omsider, (nu resp. då) äntligen, till slut. Nu om sida. GlTer. 10 (c. 1550). Tå han nu omsidher war ledse widh lefwa (osv.). Schroderus JMCr. 152 (1620). Då omsider nödgades han, till sin stora förödmjukelse, hos en efter annan anhålla om medlidande. Kolmodin Liv. 1: 321 (1831).
b) i uttr. sent, stundom långt (förr äv. sist l. sent sid) omsider, sedan en lång tid l. stund förflutit, äntligen (efter långt dröjsmål l. lång väntan l. många om och men o. d.), slutligen. UpplDomb. 2: 100 (1579: Långtt om sider). Stiernman Riksd. 587 (1605: seent om sijder). Tå .. (Basilius) nu seent omsijder kom heem (osv.). Schroderus Os. 1: 476 (1635). Om han trött af Flijt / Seent sijd om sijder kommer dijt (dvs. till sin hustru) / Så bär han Böckren dijt med sig. Lucidor (SVS) 463 (1674). Bäckström Dikt. 89 (1870: sist omsider). Långt omsider nådde våra ögon skogen. Rosenius Naturst. 86 (1897). De ökade möjligheter .. och modernare anordningar, som sent omsider nu öppnas för Statens historiska museum SvD(A) 1931, nr 74, s. 14.
2) (†) för att uttrycka, att ngt kommer sist i en ordningsföljd l. omnämnes l. behandlas sist l. ss. ngt som tillhör en ordningsföljd l. en samling av föremål o. d. utöver annat som förut omnämnts: till slut, slutligen; ytterligare, vidare. Rudbeck Bref 4 (c. 1661). (Till detta kapitel) höra omsider ochså alla perlor, perlemor och perlmusslor. Bromell Berg. 51 (1730). (I samlingen) funnos omsider två stora bägare. Ödmann Hågk. 14 (1801). Omsider bör skriftetalet vidröra det stora föreningsband, som (osv.). Dens. AnvSkrift. 29 (1822). Anm. Möjl. är omsider äv. att uppfatta ss. adv. i det på följande ställe förekommande uttr. omsider afton, sent på aftonen, vilket kanske dock snarast bör upplösas i om sider afton (med sider ss. adj.). Alldenstund, en stor oseed är inrijtat, med Styckers och Bössors lösande och afskiutande, omsijder Afton och Nattetijden ... Så (osv.). Schmedeman Just. 335 (1664).
II. (†) konj.: då till slut. Omsider de sågo några af Kammeraterna stupa i träffningen .. stulo sig .. månge ifrån osz af Posten (på fästningsvallen). HC11H 7: 136 (1676).
Spoiler title
Spoiler content