SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
O- ssgr (forts.):
OMÖNSTRAD, p. adj.1 icke vävd l. stickad l. knuten o. d. i mönster; som icke påtryckts (färg)mönster; utan mönster; jfr mönstra, v.1 LD 1899, nr 243, s. 4 (om korkmatta). Sylwan Ryor 75 (1934; om mittfält på rya).
OMÖNSTRAD, p. adj.2 (numera bl. mera tillf.) icke mönstrad (se mönstra, v.2 13); särsk. (förr) motsv. mönstra, v.2 1 a. Omönstrad tropp. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (†): som icke (strängt) nagelfarits; omästrad; jfr mönstra, v.2 2 b. Giöre hwar sitt och låte en annars blij omönstrat. Törning 44 (1677). Murberg FörslSAOB (1791; i lägre stil). Anm. Det i EkenäsDomb. 1: 72 (1643) förekommande omönstrad (o munstrett) är p. pf. av avmönstra (se d. o. 2 a).
Spoiler title
Spoiler content