ONORMAL. som avviker från det normala; av (i sitt slag) ovanlig art; ofta med bibet. av att vara mer l. mindre underhaltig l. olämplig l. av icke önskvärd beskaffenhet. Onormalt höga priser. Nordensvan SvK 630(1892). Riksdagens onormala skaplynne framträder i bevillningsbeslutens oklara skick. SvRiksd. I. 3: 276(1933). särsk. om person, närmande sig bet.: psykiskt defekt, psykopatisk, icke (fullt) ”klok”; äv. om ngt sakligt, särsk. handling o. d.: som vittnar om l. beror på psykiska defekter. PT 1905, nr 203 A, s. 2.AshtonWolfe Spind. 45(1930).
