SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
O- ssgr (forts.):
ONORDISK. jfr osvensk 1 (o. 2). Onordiska namn. Hildebrand Hedn. 190 (1872). Blanck GeijerGötDiktn. 217 (1918).
ONORMAL. som avviker från det normala; av (i sitt slag) ovanlig art; ofta med bibet. av att vara mer l. mindre underhaltig l. olämplig l. av icke önskvärd beskaffenhet. Onormalt höga priser. Nordensvan SvK 630 (1892). Riksdagens onormala skaplynne framträder i bevillningsbeslutens oklara skick. SvRiksd. I. 3: 276 (1933). särsk. om person, närmande sig bet.: psykiskt defekt, psykopatisk, icke (fullt) ”klok”; äv. om ngt sakligt, särsk. handling o. d.: som vittnar om l. beror på psykiska defekter. PT 1905, nr 203 A, s. 2. AshtonWolfe Spind. 45 (1930).
Spoiler title
Spoiler content