SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OPERIST, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. operist, till oper (se OPERA)]
(†)
1) operasångare. Scherping Cober 2: 327 (1737). Bauck 1MusH 122 (1862). Ekbohrn (1904).
2) operakompositör. Lindgren MusSt. 36 (1896).
Spoiler title
Spoiler content