OPERKEL ωpær4kel, äv. å- l. o-, n.; best. -klet; pl. -kler. Anm. Vanl. användes numera den lat. formen operculum, t. ex. Lilljeborg Fisk. 1: 21(1881), SvUppslB(1934).
Etymologi
[av lat. operculum, till operire, stänga]
(i fackspr.) eg.: lock; särsk. dels bot. om den övre, vid mognaden bortfallande delen av sporogoniet hos bladmossorna, dels zool. om den platta som tillsluter mynningen av en snäcka, då djuret drar sig in i snäckan. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 157.2NF(1914).
