SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OPPORTUN op1ortɯ4n l. -ωr-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. opportun, eng. opportune, fr. opportun; av lat. opportunus, läglig, bekväm, lämplig. — Jfr IMPORTUN]
i sht om handlingssätt: lämplig l. läglig med hänsyn till rådande förhållanden (o. åsikter l. önskningar i inflytelserika kretsar o. d.) l. till möjligheten till framgång (men ofta stridande mot den handlandes känsla för vad som är rätt). Swedberg Schibb. 287 (1716). Opportun omformning av verkligheten. Gadelius Själsl. 3: 323 (1922). En dylik framställning (av situationen) var naturligtvis i hög grad opportun. KyrkohÅ 1938, s. 97. Det (är) föga opportunt att ropa på nya reformer i en tid, då allt dylikt .. står på indragningsstat. Form 1941, s. 106. Tydligen var han inte säker på .. var vi hade råkats, och jag ansåg det inte opportunt att friska upp hans minne. Trenter IDRöd 220 (1945). — jfr INOPPORTUN.
Spoiler title
Spoiler content