OPPORTUNIST -tunis4t osv., l. 0104, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. opportunist, fr. opportuniste; till OPPORTUN]
person som förstår att (på ett klandervärt sätt) utnyttja omständigheterna, person med benägenhet för opportunism, ”anpassling”; konjunkturpolitiker; äv. närmande sig bet.: streber. Andersson (1857). En stundom med grofva medel arbetande opportunist. 2NF 35: 643 (1923). —
