SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
OPPOSITIONIST, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av eng. oppositionist; till OPPOSITION]
(†) anhängare av oppositionen (se OPPOSITION II 3), oppositionsman. SC 1: 391 (1820; om eng. förh.). Ömsom oppositionist, ömsom styrelsens man. VexiöBl. 1838, nr 37, s. 2. Vinterbl. 1853, s. 77.
Spoiler title
Spoiler content