OPPRESSION op1räʃω4n l. -re-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. oppression; av lat. oppressio (gen. -ōnis), vbalsbst. till opprimere (se OPPRIMERA)]
med. känsla av beklämning l. tryck (i sht över bröstet o. hjärtat) i förening med smärta. Då någon blir biten af en Tarantel, .. känner (han) som oftast en starck oppression kring hiertat. MKähler (1756) hos Linné Bref I. 8: 156. —
