OPPRESSIV op1räsi4v l. -re-, äv. 40~1 l. 30~2, adj. -are.
Etymologi
[jfr t. oppressiv, eng. oppressive; av fr. oppressif, till oppresser, nedtrycka m. m., av mlat. oppressare, frekventativbildning till (p. pf.-stammen oppress- i) lat. opprimere (se OPPRIMERA)]
(numera föga br.) förtryckande, tvångs-. (G. III:s) oppressivaste anstalter. Calonius Bref 41 (1794). Att vara oppressiv, går lika så lätt an för en i folkets namn handlande majoritet som för en oinskränkt styrelse. Bolin Statsl. 2: 400 (1871). Ekbohrn (1904). —
