OPTIMIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. optimist, fr. optimiste; till lat. optimus (jfr OPTIMISM)]
1) filos. motsv. OPTIMISM 1: anhängare av optimismen. Det är .. en pligt, att i snillets verld .. vara optimist. Geijer I. 8: 388 (1807; jfr 2).
2) motsv. OPTIMISM 2; särsk.: person som ser livet ljust l. tror på framgång o. d.; hoppfull person. Optimisten, Eller Alt Är Bra. Schröderheim (1794; boktitel). Som han var i hög grad optimist, repade han snart åter mod. De Geer Minn. 1: 2 (1892). ÅbSvUndH LIX. 2: 62 (1940). —
