SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORCIN orsi4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. orcin, fr. orcine; av nylat. orcina; till stammen i ORSELJ]
kem. visst ämne som förekommer i lavar o. varur orselj- o. lackmusfärgämnen framställas. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 260. Orcin .. bildas vid inverkan af kalkmjölk på de i färglafvar förekommande lafsyrorna. Cleve KemHlex. (1883). Smith OrgKemi 217 (1938).
Ssg: ORCIN-SOCKER. (†) kem. orcin. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 198. Berlin Vextchem. 52 (1835).
Spoiler title
Spoiler content