publicerad: 1950
ORDINARIE or1dina3rie2, äv. å1r-, l. 10400 (ordina´rie Weste; årrdinárie Dalin), oböjl. adj. o. adv. samt sbst. m.||ig. (i bet. III 1) resp. (i bet. III 3, †) n.; ss. sbst. best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid brukades (i såväl adjektivisk som substantivisk anv.) formen ordinarius med lat. böjning. Thyselius Bidr. 50 (1637: tuenne ordinarij). PH 6: 3977 (1756: ingen ordinarius Pastor). Atterbom Minnest. 2: 281 (1842: såsom ordinarius).
Ordformer
(-nari 1625—1675. -narie 1618 osv. -narij 1557—1704)
Etymologi
[jfr ä. d., d. dial., nor. o. ä. t. ordinari, eng. ordinary, ävensom d. ordinarie, adv.; av (ngn böjningsform av l. avledn. till) lat. ordinarius (sannol. dels gen. sg. o. nom. pl. m. ordinarii, dels ordinarie, adv.), till ordo (gen. ordinis; se ORDINERA). — Jfr ORDINARIUS, sbst.2, ORDINÄR]
Anm. Beträffande (det än särskrivna, än hopskrivna) uttr. extra ordinarie (i olika bet.) se EXTRAORDINARIE.
I. adj.
1) (†) som är i enlighet med en viss föreskrift l. bestämmelse l. ordning, lagenlig, reglementsenlig, reglementerad, av myndigheterna godkänd o. d.; jfr 2, 3. Thee stadgar, som vtij thätta ordinarij Cartel författade äre. Schück VittA 1: 36 (i handl. fr. 1617). Anno 1651 åhrss ordinarie liverij (för pager). KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 228. (Hos dnjeprkosackerna förekommer icke) någon ordinarie vthwälielse (av styresman). Widekindi KrijgH 432 (1671). Ordinarie Mousquetter af rätta Calibern. LMil. 1: 563 (1685).
2) som är i enlighet med den ordning (lag, bestämmelse, plan, regel, norm o. d.) som är fastställd l. gäller för de vanliga, normala förhållandena l. för fall av stadigvarande l. regelbundet återkommande natur; motsatt: tillfällig, exceptionell, extra; äv. närmande sig bet.: vanlig; i ä. ex. utan bestämd avgränsning o. stundom svårt att skilja från 1, 3, 4. Ordinarij russtiänsten. RA II. 2: 167 (1617). Mången måår bättre wedh accidentier och gåfwor, än wedh ordinari löhnen. Grubb 358 (1665). Ordinarie skatt. Barchæus LandthHall. 5 (1773). Skolan består af tre förberedande och åtta ordinarie klasser. AB 1894, nr 266, s. 3. Det svenska (fotbolls)-laget .. borde ha vunnit med ungefär 3—1 efter ordinarie tidens slut. SvD(A) 1924, nr 156, s. 14. Polismästaren övergick till sina ordinarie sysslor. Hellström Malmros 255 (1931). — särsk.
a) för att beteckna att ngt inträffar på l. är förlagt till o. d. vissa bestämda, ”fasta” (särsk. regelbundet återkommande) tider (enligt ett på förhand, för längre tid fastställt schema). För 2 timmar sedan skref jag min käre bror till med ordinari posten. Ekeblad Bref 1: 52 (1650; rättat efter hskr.). De bolagsstämmor, hvilka enligt bolagsordningens föreskrift skola hållas å vissa bestämda tider, kallas ordinarie. NF 2: 825 (1877). Ordinarie tåg, som gå utan särskild order enligt gällande tjänstgöringstidtabell. Engström o. Carlson HlednTrafik. 25 (1917).
b) om befattning l. befattningshavare: som är av stadigvarande natur l. är uppförd på stat resp. som har fast, stadigvarande anställning l. är anställd på stat. Värkets ordinarie tjänstemän. LReg. 149 (1620). Scholæ-mästarnes antal (vid barnhuset) finner .. Kongl. Maj:t, efter nu varande barn-mängd .. böra vara sju ordinarie. PH 8: 524 (1766). Ordinarie tjenst. Hertzberg Päivärinta 2: 89 (1884). SFS 1936, s. 505.
c) om person som innehar en viss post, är ledamot av en kommitté o. d., för att beteckna att personen i fråga är den som egentligen är utsedd till o. under normala förhållanden skall bestrida posten (i motsats till suppleant l. ställföreträdare). Af dessa 16 (på listan till opinionsnämnd) blifva 12 ordinarie ledamöter af nämnden och 4 suppleanter. Liljecrona RiksdKul. 82 (1840). Stockholms domkapitel .. består .. av följande ledamöter, nämligen: pastor primarius såsom ordinarie preses; en av Konungen .. förordnad ledamot såsom vice preses. SFS 1936, s. 1087.
d) i fråga om statens l. ett samhälles l. en institutions inkomst- o. utgiftsstat o. d., för att ange att vissa inkomster, utgifter l. anslag o. d. äro av mera fast, stadigvarande natur (o. i mer l. mindre oförändrat skick återkomma från år till år). Uppföra ett anslag på ordinarie stat. HovförtärSthm 1624, s. 10. Wåre Tienare, som .. äre wyrckelige i Cronones dagelige tienst ock i ordinarie Staten införde. Schmedeman Just. 224 (1636). Det ordinarie anslaget är väsentligen ett sådant, som .. i staten uppföres med samma belopp som i föregående års stater. Reuterskiöld Grundlag. 85 (1924). Universiteten ha sin ordinarie stat. Wigforss Riksbudg. 34 (1927).
3) (†) i mera generell anv.: vanlig, allmän; dels: som är den l. det som i respektive fall vanligen l. normalt brukas, bruklig, dels: ofta l. vanligt l. allmänt förekommande l. brukad; ofta svårt att skilja från 1, 2, 4; jfr ORDINÄR I 3. Een Båtzman sågh thet Landet först, och han bekom een Klädningh, 4 Rijkzdahler och een Kanna Spanskt Wijn, ty det är ordinarie på hwart Ostindiskt Skiepp. Willman Resa 194 (1667). Bruka det (dvs. en viss dryck) för ordinari Dricka öfwer Måltijdh. Lindh Huuszapot. 110 (1675). (Lotsarna skola) så länge deras lotsning påstår, (få) sit underhåll af den ordinarie kost och dricka, som om bord vankar. PH 8: 35 (1764).
4) (†) ordinär (se d. o. I 4); jfr 2, 3. HovförtärSthm 1636 A, s. 108. (Fursten av Targovisco) och iag sutte på twenne vphögde Stolar; Siebenburgische Gesandten sattes på en Ordinarie Bänck. Rålamb Resa 21 (1658, 1679). 57 Brandvaktskarls-Hattar, och 4 ordinarie Hattar. GT 1788, nr 29, s. 4. — särsk.
a) = ORDINÄR I 4 a. Tafftsbandh af een ordinarie bredd. RARP 9: 126 (1664). Ordinarie furubalkar af 20′—40′ längd samt 6″—10″ i fyrkant. 2NF 2: 775 (1904).
b) = ORDINÄR I 4 b. KlädkamRSthm 1658, s. 119. F(int) smör ordinarie Smör. HovförtärSthm 1758, s. 4134.
II. (†) adv.
1) motsv. I 1: i enlighet med bestämmelserna l. föreskrifterna för ngt, reglementsenligt. SthmStadsord. 1: 70 (1638). Thenna Figur wijsar huru Een Batallion ordinarie ställes. Söderman ExBook 61 (1679).
2) motsv. I 2: i den ordning som är fastställd för vanliga, normala fall, i vanlig ordning; på regelbundna, fastställda tider, regelbundet; jfr 3, 4. Schmedeman Just. 134 (1614). Är ded een justitiesaak, hvarföre då den icke af justitien ordinarie handteras, som elliest dömmer om lif, godz och ägendomb? RARP 9: 111 (1664).
3) motsv. I 3: i allmänhet, vanligen, vanligtvis, i l. som regel; under vanliga, normala förhållanden; stundom svårt att skilja från 2 o. 4. (Vidare) skole .. (kammarråden i Kammarkollegium) ordinarie hafwa sin Residentz i Stocholm. CivInstr. 30 (1618). (Med en ren kan man) på en långh resa dageligen och ordinarie 10 à 15 mijl färdas. Landsm. XVII. 3: 52 (1672). I långa Sahlen, .. (där) Hennes Maÿ:tt .. plägar ordinarie spÿsa. HovförtärSthm 1689 A, s. 1068.
4) motsv. I 4: i överensstämmelse med vad som är det vanliga l. normala, på vanligt sätt; jfr 2, 3. En .. Hustro .. hade intet uthi 16 åhrs tijd hafft sin månadz Räckning; .. Denne brukade Brunn med then nytta at hennes förlorade tijdh kom henne ordinarie igen. Tranæus Medewij 50 (1690).
III. i substantivisk anv.
1) (numera bl. vard., mindre br.) ordinarie tjänsteman; ordinarie innehavare av en viss befattning; förr äv. anv. ss. titel. Ordinarien i Kongl. Utrikes Expeditionen Joh. Fried. von Haren, har vid Afskedstagande erhållit Håf-Råds .. Rang. PT 1758, nr 64, s. 3. Tjenstgöring vid .. Läroverk, .. genom vicariat eller .. genom biträde åt ordinarien. Skolordn. 45 (1817). Dahlgren Theatr. X (1866). Östergren (1934).
2) (†) om ordinarie anslag l. stat o. d. Närskrifne Partzelar ähre Rÿchz Marskalcken beräcknade på Hans Ordinarie. HovförtärSthm 1641, s. 561.
3) (†) om menstruation. (Kvinnan som lidit av menstruationsrubbningar) fick (gm brunnskuren) sitt ordinarie igen. Tranæus Medewij 19 (1690).
Ssgr: A (†): ORDINAR-POST, -STAT, se B.
B: (I 2 b, III 1) ORDINARIE-BLIVANDE, n. (i utpräglat skriftspr.) förhållandet att bliva ordinarie. SFS 1920, s. 616. —
(I 2 a) -POST. (ordinar- 1656. ordinarie- 1847) (†) ordinarie post; äv. konkret, om postbudet. NAv. 13/3 1656, nr 2, s. 1 (om person). Gynther ConvHlex. 276 (1847). —
(I 2 d) -RÄNTA, r. l. f. (†) ordinarie ränta. LMil. 4: 1129 (1698). Lagerbring 1Hist. 1: 359 (1769). —
(I 2 d) -STAT. (ordinar- 1680. ordinarie- 1833 osv.) (†) ordinarie stat. Brask Pufendorf Hist. 175 (1680). KrigVAT 1833, nr 5, s. 21.
Avledn.: ORDINARIESKAP, n. (i utpräglat skriftspr.) till I 2 b, III 1: förhållandet att vara l. ställningen ss. ordinarie. SD(A) 1899, nr 110, s. 4. Kuylenstierna Statsmaskin. 60 (1926). —
ORDINARITER, adv. [bildat i anslutning till sådana ord som formaliter, normaliter] (numera bl. i Finl.) till I 2 b: ss. ordinarie tjänst resp. befattningshavare; med (ngn ss.) ordinarie innehavare o. d. Enär Hr B. ordinariter icke innehade sådan befattning. NVexjöBl. 1851, nr 11, s. 2. Till t. f. generalguvernör tills ämbetet ordinariter besättes, uppgifves vara förordnad (osv.). GHT 1897, nr 13, s. 2. Furuhjelm StigOron 51 (1935). —
ORDINARLIG, adv. (†) till I 2, 3: under normala förhållanden, i allmänhet, vanligen. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644).
Spoiler title
Spoiler content