SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORKA or3ka2, r. l. f. (Hermelin osv.) ((†) n. Bark Bref 2: 53 (1705, i bet. 2)); pl. -or (GotlLT), äv. -er (GbgP).
Etymologi
[fsv. orka (i ssgn orkolös, se under ORKESLÖS), sv. dial. orka; jfr nor. dial. orka, f., fnor. o. isl. orka, f., ävensom d. orke, n., kraft, förmåga, nor. orke, n., ansträngande arbete; till ORKA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) arbete, göromål, sysselsättning; jfr ORKA, v. 1. Hermelin DuFour D 5 b (1683). Salig mor min .. gjorde alltid qvällen förut i ordning till dagens orkor. GotlLT 1852, nr 52, s. 3. jfr DAGS-ORKA.
2) kraft l. styrka l. förmåga (att orka med ngt), ”ork”; jfr ORKA, v. 2. (Åldern) Har suugit uhr min kropp all orka, märg och saft. TRudeen Vitt. 227 (1691). Henriksson har inga orker alls. GbgP 1948, nr 346, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content