SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
O- ssgr (forts.):
OSTIL.
a) (numera bl. mera tillf.) i fråga om litterära l. konstnärliga värk: oskön l. valhänt l. smaklös stil; äv.: stillöshet; förr ngn gg äv. om litterär stil som är oklar l. gör det skrivna svårförståeligt. At med sin ostil .. insvepa sig i et ogenomträngligt mörker. Lyceum 2: 6 (1811). Barock, ostil och förfall. Hahr ArkitH 130 (1902).
b) (tillf.) brist på hållning o. stil i uppträdandet. Åkerhielm Fredagsart. 26 (1930). —
OSTILIG.
1) (†) om byggnad l. konstvärk o. d.: stillös, stilvidrig; präglad av stilbrott. TT 1887, s. 140. Den .. ostiliga ridån, där romerske kämpar .. spatsera mellan .. (ett par firmors) stora saluannonser. GHT 1895, nr 295 A, s. 2.
2) (mera tillf.) om person med tanke på utseende o. hållning (äv. klädsel o. uppträdande): som saknar stil; icke ”stilig”. Sundbeck Elsa 6 (1897). Usch, vad danska herrar äro ostiliga. Söderberg HårfrUppass. 92 (1925). —
OSTILLA, adj. (†) om hav: orolig, upprörd, stormande. En skrymtare sweffuer som itt skip på ostillo haffuena. Syr. 33: 2 (öv. 1536; Bib. 1541: stormande). —
OSTILLAD, förr äv. OSTILLD, p. adj. (mera tillf.) icke stillad. Linc. Qq 1 a (1640). särsk.
1) (†) om ord: fälld i överilning l. vredesmod. ÅngermDomb. 20/1 1645, fol. 31.
2) (i sht i vitter stil) om sinnesrörelse l. längtan l. kval o. d.: icke dämpad l. mildrad l. bragt att upphöra, icke bragt till ett slut; om längtan l. nyfikenhet o. d. särsk.: otillfredsställd. Wallin 2Pred. 3: 176 (1829; om trängtan). Lagerlöf Länk. 218 (1894; om kval). Stiernstedt Sneck. 335 (1924; om nyfikenhet).
3) om hunger o. törst: icke stillad l. tillfredsställd; om törst äv.: osläckt. Meurman (1847). Hallström Halbe Io 48 (1918).
4) (bygdemålsfärgat) om kreatur: som icke fått foder (o. vatten). Lind (1749). Östergren (1934). jfr: Ett ostillat fähus. Hemmer Morgongåv. 95 (1934).
5) (†) om ko: omjölkad. Lindfors (1824). Meurman (1847). —
OSTILLBAR3~02, äv. 3~20. som man icke kan stilla; särsk.
1) i sht med. om blödning (äv. kräkning): omöjlig att hämma l. bringa att avstanna. Ostillbara blödningar. Wretlind Läk. 6: 58 (1898). LbInternMed. 2: 929 (1918; om kräkningar).
2) om längtan l. nyfikenhet l. begär o. d.: omöjlig att tillfredsställa l. hålla tillbaka. Söderhjelm Upps. 213 (1907). Enckell VHjärt. 171 (1933).
3) om hunger o. törst: omöjlig att stilla l. tillfredsställa resp. släcka. Enckell o. Claesson Trub. 229 (1932). —
OSTILLD, se ostillad.
Spoiler title
Spoiler content