SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OSTINAT os1tina4t, adj.; n. =.
Etymologi
[till it. ostinato, envist; ytterst till lat. obstinatus (se OBSTINAT)]
mus. om stämma: som innehåller ett ständigt återkommande, i kontrapunkteringen varierat tema. Ostinata understämmor. Jeanson (o. Rabe) 1: 63 (1927).
Spoiler title
Spoiler content