publicerad: 1951
OTACKSAM ω3~taksam2 l. 3~20 (o`tacksam Weste), adj. -sammare. adv. -T.
Ordformer
(-tack- c. 1540 osv. -tak- 1586—1790. -sampt, n. sg. 1665)
Etymologi
1) om person: icke tacksam; som icke visar tacksamhet; äv.: som illa (med ovänliga ord l. handlingar o. d.) lönar ngn för ngt för vilket han förtjänt tack; äv. om ngns sinne l. handling o. d. Vara otacksam mot ngn, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) vara ngn otacksam. Visa sig otacksam. Otacksam för (stundom över) ngt. Det var otacksamt gjort av honom att svika den vän som gjort mer för honom än någon annan. OPetri MenSkap. 32 (c. 1540). Han .. war honom otacksam för hans welgerningar. 1Mack. 11: 53 (Bib. 1541). Thetta osköniga, wahnartoga och o-tacksamma mitt fädernesland. Svart G1 128 (1561). Jag skulle vilja göra allt för honom — men det blir i stället som om han hatade mig. — Det var en otacksam rackare. Edqvist Musik 12 (1946). — särsk.
b) (numera knappast br.) i sg. obest. i substantivisk anv.: otacksam människa. Schroderus Comenius 876 (1639). Mitt hat skal ej hafva annan verkan, än at undvika en otacksams närvaro. Riccoboni Catesby 16 (1761). Geijer Brev 406 (1841). Jorden har ingen tyngre börda än en o-tacksam. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr a.
c) (†) i uttr. otacksam fågel l. gök, om otacksam människa. Du otacksame Fogel. Stiernhielm Cup. 10 (1649, 1668). När (gök-)ungen blifver nog stor, flyttar han bort och bryr sig icke om fosterföräldrarne; derföre säger man om en otacksam menniska, att hon är en otacksam gök. Berlin Lsb. 99 (1852).
2) om gärning, möda o. d.: som man icke kan påräkna tack för; som icke ger rimlig lön för mödan, som åsamkar ngn besvär o. obehag utan att ge ett däremot svarande resultat l. utbyte; äv. om värksamhetsobjekt o. d.: som icke ger det utbyte i ett l. annat avs. som man har rätt att vänta med hänsyn till den möda l. de omsorger o. d. som man offrat l. måste offra därpå. Författaren hade valt att behandla ett mycket otacksamt ämne. Björkegren 1564 (1786). Den ädle Zions-väktare, som ej med Profeten Jonas tröttnar vid otacksamma mödor. Hedborn 1: 27 (1835). Rättandet af uppsatser på modersmålet är sannolikt det svåraste, mödosammaste och otacksammaste af alla en lärares åligganden. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 115 (1896). Att söka ge en skildring av en ekstatisk sekts ritual torde höra till det mest otacksamma, man kan försöka sig på. KyrkohÅ 1941, s. 44. — särsk.
a) om jord o. d.: som ger dålig avkastning i förhållande till den möda som det kostar att bruka den. Palmstedt Res. 149 (1780). Röd och hvit mo l. pinmo .. bildar en mager och för jordbrukaren otacksam jordmån. Bergstrand Geol. 122 (1859).
b) (†) övergående i bet.: otillfredsställande, dålig; om trakt: fattig, mager. Otacksamma skördar. Stenhammar 12 (1794). Otacksamma nejder. 2SAH 2: 221 (1799). Ett trögt och otacksamt minne. JournLTh. 1811, s. 711.
Avledn.: OTACKSAMHET3~002, äv. ~200 (ota´cksamhet Weste), r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara otacksam; särsk. till 1; ngn gg konkretare, om handling som vittnar om otacksamhet. Visa otacksamhet. Röna, erfara otacksamhet. Svart l. svartaste otacksamhet, synnerligen stor otacksamhet. St. af Est. 6: 4 (Bib. 1541). Ther näst är här ock omrördt mädher, / Hwadh otacksamheet ille klädher, / Ther hon sigh låter finne. Svart Gensw. K 4 a (1558). Otacksamhet af barn! Det är detsamma / Som om min mun min hand afbita skulle / För det hon räckt den mat. Hagberg Shaksp. 11: 81 (1851). 3SAH LIII. 2: 16 (1942).
Spoiler title
Spoiler content