SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OTIT ωti4t, r.; best. -en; pl. -er. Anm. I fackspr. användes äv. den nylat. formen otitis. Dalin (1871). 2NF (1914).
Etymologi
[av nylat. otitis, bildat till gr. οὖς (gen. ὠτός; se OT-) med det i sjukdomsbenämningar vanliga suffixet -itis (jfr BRONKIT, MENINGIT, NEFRIT m. fl.)]
med. öroninflammation. Tholander Ordl. (c. 1875). En akut otit. LbKir. 2: 122 (1922).
Avledn.: OTITISK, adj. [jfr t. otitisch, eng. otitic] med. som har karaktären av l. står i samband med l. härrör från en otit. Hygiea 1893, 1: 446.
Spoiler title
Spoiler content