SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1951  
OTYK, adj.
Etymologi
[av O- 1 o. en avledn. till TAGA, som i annan anv. föreligger i fsv. otöker, obehaglig, till töker, som kan tagas, användbar (jfr sv. dial. tyker, tjänlig, färdig, isl. tækr, som man kan taga, nor. (dial.) tök, passande att taga); jfr sv. dial. otök, obehaglig, otrevlig]
(†) eg.: som icke kan taga; ”valhänt”, tafatt. Schroderus Dict. 181 (c. 1635). Wänsterhanden håller, Högherhanden arbetar .. Alt medh fogh och lämpa, med mindre en är sielfwer oskickelig, och owijgh (otyyk, slubbot). Dens. Comenius 264 (1639).
Spoiler title
Spoiler content