1) som icke har varit föremål för tullbehandling, oförtullad; numera bl. (mera tillf.) om vara, förr äv. om person l. fartyg. TullbSthm 1534, s. 4 a.Stiernman Com. 1: 284(1577; om fartyg). Att med mongen blifwer igenom fingret sedt, och dem tillåtit att frij och otullade passera. Därs. 2: 70(1636). Otulladt siden. SöndN 1862, nr 39, s. 3.
2) [urspr. med syftning på att tullen i ä. tid togs av själva varan (jfr kvarntullen)] allmännare: som man icke tagit ngt av, icke ”tullad”, orörd, ”o-skattad”. BtVLand 4: 55(1754). Ölkorgen stod där (på bryggan) otullad och all right. Engström Äfv. 56(1908). —
