OVAL ωva4l, r. l. m. ((†) n.(?) Runius (SVS) 2: 291(c. 1712)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. oval, fr. ovale; substantivering av OVAL, adj.]
plan figur l. yta av oval form (se OVAL, adj.);äv.: linje som begränsar sådan yta; äv.: föremål o. d. av oval form. Mollet Lustg. E 2 a(1651). Meridianerne .. rijtas (på globkartan) .. effter O-valer och Ellipses. Rålamb 4: 54(1690). Owalen som (på den ursprungliga serafimerorden) hänger under själfwa Ordens-Krantsen. HSH 3: 142(1693). I Gudarnas Saal / Wid Dukat oval. Runius (SVS) 2: 291(c. 1712; om ovalt bord). Ansigtets fina oval och veka drag. Lönnberg Skogsb. 162(1881). Spetsiga ovaler af oblat. Grafström Kond. 259(1892). En spegel .. i liggande oval. Siwertz Låg. 77(1932). — jfr ANSIKTS-,BIND-,STEN-OVAL.
