OVIDIANSK ωv1idia4nsk l. ω1- l. ov1- l. å1-, l. 0104, i sht förr äv. OVIDISK ωvi4disk l. o- l. å-, adj.
Ordformer
(-iansk 1819 osv. -isk 1757—1893)
Etymologi
[jfr t. ovidisch, eng. ovidian, fr. ovidien; till namnet på den romerske skalden OVIDIUS († 17 e. Kr.)]
(i sht i framställning av vitter l. vetenskaplig art) som påminner om l. har avseende på den romerske skalden Ovidius l. (ngt i) hans liv l. diktning; som är sådan som Ovidius skildrar den, som liknar l. överensstämmer med motsvarande företeelse hos Ovidius. Dragant arbete .. En Ovidisk historia bestående af 14 Figurer, up på speglar ligande a 24 öre. HovförtärSthm 1757, s. 2956. Ovidiansk liflighet. Hammarsköld SvVitt. 2: 24(1819). Sceneriet (i dikten) får mindre nordisk än ovidiansk karaktär. SvLittH 2: 195(1919). Hellström Malmros 201(1931).
