publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OVIDKOMMANDE3~0200, p. adj. [jfr d. uvedkommende; till komma vid] som icke har att göra med l. icke rör den sak l. den person varom det är fråga, som saknar intresse l. relevans (i sammanhanget); som icke hör till saken; om person äv. närmande sig bet.: utomstående, obehörig. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 2. PT 1911, nr 69 A, s. 3 (i substantivisk anv.). Att det svenska förslaget .. måste .. inveckla (de allierade) .. i nya och ovidkommande tvistefrågor. HT 1917, s. 285. Heerberger Dag 43 (1939). särsk. (i sht i skriftspr.) i uttr. ngn l. ngt ovidkommande, äv. ovidkommande för ngn l. ngt, som icke angår ngn l. ngt, som icke kommer ngn l. ngt vid, främmande för ngn l. ngt, som saknar intresse för ngn l. ngt; äv.: som ngn l. ngt icke har att befatta sig med o. d. (Cavallin o.) Lysander 398 (1878). Svenskarne .. (betrakta världshändelserna) såsom sig alldeles ovidkommande. SDS 1882, nr 501, s. 3. Bolaget ovidkommande syften. VL 1906, nr 74 A, s. 6. Problemet (i boken) är för ingen .. ovidkommande. PT 1914, nr 235, s. 3. SFS 1940, s. 1171. —
OVIDLÅDENHET3~0200 l. ~0102, r. l. f. [till vidlåda] (i vitter stil, föga br.) egenskapen l. förhållandet att icke vara bunden (vid det materiellt goda), oberoende (av pänningar l. egendom o. d.). Ovidlådenhet så väl vid godset sjelf, som vid dess frukt njutningen. Almqvist Fattigd. 31 (1838). Ekelund Elp. 13 (1939). —
OVIDRÖRD3~02, p. adj.
1) (numera bl. tillf.) med konkret huvudord, dels i eg. mening: icke vidrörd, orörd, dels allmännare: som man icke gjort ngt åt, som befinner sig i oförändrat skick o. d.; äv. närmande sig bet.: opåvärkad, oskadad; i sht i uttr. lämna ngt ovidrört, ligga ovidrörd. Calonius 3: 359 (1794: lemnad). BL 16: 362 (1849; om jord). Hon .. lät sitt arbete ligga ovidrördt i knä't. Lönnberg Ragnf. 105 (1873). Björkman (1889). särsk. med bestämning inledd av prep. av. Snoilsky Goethe Ball. 61 (1876). Man .. (fann liken) ovidrörda af elden. Ahrenberg Hem. 36 (1887).
2) (numera bl. tillf.) abstraktare, om ngt som man icke tagit itu med l. ägnat sig åt l. gjort ngt åt l. vidtagit ngra åtgärder med; som man låtit vara som den var; äv.: orubbad; i sht i uttr. lämna ngt ovidrört. Ingen del af allmänna hushållningen lemnades ovidrörd i det då af Ständerna antagna system. 1SAH 3: 23 (1789, 1802). Att lemna tulltaxan ovidrörd. NDA 1875, nr 86, s. 2. Svedelius Lif 317 (1887; om ämnen som ngn icke studerar). jfr (†): Ängland är ej .. lämnad ovidrörd (i den nya, förändrade upplagan av geografiboken). SvMerc. IV. 1: 218 (1758).
3) (numera knappast br.) icke berörd l. behandlad (i tal l. skrift); icke omnämnd; i sht i uttr. lämna ngt ovidrört, icke beröra l. omnämna ngt, förbigå ngt. GFGyllenborg Vitt. 2: 30 (1773, 1795). Det charakteristiska .. är ovidrört, och det som är sagdt, är origtigt. SvLittFT 1838, sp. 813. Östergren (1934).
4) (†) om person l. sak: som icke påvärkats l. influerats (av ngt); oberörd. Wallin 1Pred. 1: 29 (c. 1830). Det af Romersk inflytelse ovidrörda Skandinaviska Norden. Geijer I. 1: 197 (1845). Samtidens .. filosoferande lemnade den unge icke alldeles ovidrörd. 2SAH 26: 191 (1852). Cygnæus 3: 67 (1853).
Spoiler title
Spoiler content