publicerad: 1952
PADDA pad3a2, f. l. r., om person f. ||ig., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (Upp. 16: 13 (NT 1526) osv.) ((†) -er G1R 29: 525 (1560), Stiernhielm Herc. 249 (1648)).
Ordformer
(padd 1614 (i rimställning). padda 1526 (: paddor, pl.), 1538 osv. padde 1587—1633)
Etymologi
[fsv. padda, motsv. fd. paddæ (i ssgn paddæ houæth), padde (d. padde), fnor. o. nor. dial. padda, nor. padde, isl. padda; jfr mlt. padde, pedde (lt. padde, pedde), mnl. padde, pedde, pad, ped (holl. pad, padde), fris. padde, pudde, podde, feng. padde, pade (i ortnamn), meng. padd(e), pad(e), pode, (ä.) eng. pad (vartill paddock); av ovisst urspr.; möjl. sammanhörande med lt. padden, gå, trampa, paddeln, gå långsamt o. ovigt, holl. padden, gå ovigt o. med svårighet, krypa på händer o. knän, eng. pad, gå, trampa, paddle, vada l. plaska i gyttja l. vatten, möjl. intensiv- l. frekventativbildningar till det verb, som föreligger i holl. paden, gå, skrida, fht. pfadōn, gå, skrida (jfr äv. mlt. o. lt. pedden, trampa, feng. pæððan, gå, stiga), sammanhörande med mlt. pat, fht. o. t. pfad, stig, väg (se PARK, sbst.3). — Jfr SKÖLDPADD, SKÖLDPADDA]
1) (individ l. art av) groddjur tillhörande familjen Bufonidæ, särsk. släktet Bufo Laur.; särsk. om arten Bufo bufo Lin. (vanlig padda l. (den) vanliga paddan); äv. i uttr. (den) grönfläckig(a) padda(n), Bufo viridis Laur.; förr stundom icke strängt skilt från: groda; jfr TOSSA. OPetri Clost. D 3 a (1528). Aaron reckte sina hand offuer watnen .. och paddor komo ther vth, så at Egyptj land wardt offuerteckt. 2Mos. 8: 6 (Bib. 1541). Han sadhe sigh och hafua en padda torkat .. hvilken hengd på ens hals stillar blodh rinnande. Bureus Suml. 33 (c. 1600). Om paddan tros det ännu, att hon varit en människa. Landsm. II. 5: 11 (1881; från Möre). Den grönfläckiga paddan. (Stuxberg o.) Floderus 1: 635 (1901). — jfr KLOSS-, SKOGS-, STINK-PADDA. — särsk.
a) i en mängd ordspr. (ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 2), t. ex.: Lägh paddan på hyiende, hon springer wel sielff vthaff. SvOrds. B 4 b (1604). Här sannas thz gambla ordspråket. Giöre väl emot paddan huem som wil, han får otack till Löna. VDAkt. 1657, nr 184; jfr 2, 2 a, ävensom: Ehuruvell att ingien vällgierning som paddan giöres ähr väll employerat. OxBr. 8: 148 (1633) samt: Klappa paddan, så snappar hon digh igen. Grubb 417 (1665). Dhen som wil giffta Paddan, måste föra henne långt bort .. (dvs.) Ondt blij qwitt dhet som intet duger. Dens. 110; jfr 2. Padda så god som Fröö. Dens. 185. När paddan kommer til wälle, så weet hon intet åtherhälle. Dens. 583; jfr 2, ävensom: När paddan kommer till välde, så pöser hon tills hon spricker. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr b. Rosa paddan, så har du gagn af henne. Rhodin Ordspr. 108 (1807); jfr 2.
b) i uttr. som återge l. hänsyfta på fabeln om paddan som i sin avund strävade att bli lika stor som oxen o. blåste upp sig, tills hon sprack; jfr d. Paddan blästes upp (dvs. blåste upp sig) till des hon sprack. ÖB 61 (c. 1712). Nej, kära barn, besinna / Hvad ände Paddan tog. Kellgren (SVS) 2: 29 (1778).
d) i jämförelser, särsk. med tanke på fulhet l. vederstygglighet l. oformlighet l. uppblåsthet l. långsamhet l. klumpighet i rörelserna; jfr SKÖLDPADDA. Upp. 16: 13 (NT 1526). Then högfärdige gamble Adam vpbläses j werldennes barn såsom een padda. PErici Musæus 4: 94 b (1582); jfr b. Nu hafva de gått som paddor, / Nu blefvo de efter igen. Runeberg 2: 39 (1848). Hon har blivit fet som en padda. 3SAH LIII. 2: 317 (1907).
e) i utvidgad anv., om djur som (i ett l. annat avseende) liknar l. påminner om en padda; numera bl. i ssgr l. elliptiskt för dylika; jfr BARNMORSKE-, HAVS-, HORN-PADDA; särsk.
β) (†) = KLUMP-MASK; äv. om kvalster. Broman Glys. 3: 691 (c. 1740; om kvalster). Berlin Lrb. 48 (1852, 1880).
2) (i sht vard.) bildl. (jfr 3), ss. nedsättande beteckning för (ful l. klumpig l. dum l. tarvlig o. d.) person; särsk. dels: odugling, klåpare, stympare, dels: tölp, drummel, kräk; äv. ss. (allmänt nedsättande) okvädinsord. VadstÄTb. 35 (1579). Iag är så god, som du din padda. 2SthmTb. 7: 158 (1585). Så lärer man padda binda Öök .. (det är) Til förstå, När en får hugg eller straff til minneszbeta för något förseende, etc. Grubb 780 (1665). Padda .. (dvs.) drummel, kräk o. d. Landsm. XVIII. 8: 30 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala). Han lurade mig helt enkelt, den där lilla paddan. Ahlin EgSpis 243 (1948). — särsk.
a) (†) om falsk l. ondskefull l. elak l. ogin människa: skälm l. bedragare l. skurk l. bov l. fähund o. d. G1R 29: 525 (1560). Thy medhan iagh war i ähro stadd / War iagh moot alla en ogijn padd. Rondeletius 71 (1614). The Brasilianer the wärste äre / At aldrigh finnes Paddor större. / The hafwa hwarken ähra eller troo. Brasck TyKr. B 4 b (1649). Paddor hittas bland Dannemän. Grubb 535 (1665). VDAkt. 1688, nr 123.
b) [jfr 1 b] om inbilsk l. uppblåst l. högfärdig människa. Thorild (SVS) 1: 107 (1784). Du högmodiga padda! Blanche En tr. upp 9 (1843). Bergman Mark. 266 (1919).
c) om långsam l. senfärdig människa; jfr SKÖLDPADDA. Eurén Kotzebue Orth. 1: 44 (1793). De infama paddorna hade bort stå der för en timme sedan! Topelius Planet. 3: 13 (1889).
3) (vard.) bildl. (jfr 2), om (bred o. klumpig) båt som gör långsam fart. Topelius Fält. 4: 473 (1864). Han skulle seglat in i södra hamnen i Helsingfors på sin padda till kobåt. Mörne Strandb. 1: 32 (1915).
-BÄR4~1 l. 3~2 (pa`ddbär Weste). (numera mindre br.) bot. (bär av) växten Actæa spicata Lin., på vars växtplatser paddor anse(tt)s gärna hålla till, trolldruva. Linné Fl. nr 431 (1745). Nyman FanerogFl. 129 (1873; om bär). Östergren (1934). jfr Fries Ordb. (c. 1870).
-FISK. [jfr d. paddefisk, nor. paddefisk (i bet. 2), t. krötenfisch (i bet. 1), eng. toad-fish, ävensom t. froschfisch, eng. frog-fish] zool.
1) (numera föga br.) fisken Lophius piscatorius Lin. (med klumpig kroppsform o. stort huvud), marulk; jfr havs-padda. Scheutz NatH 147 (1843). Hammar (1936).
2) fisk tillhörande familjen Batrachidæ, vars arter ha brett o. klumpigt huvud påminnande om en paddas; särsk. dels i pl., om denna familj, dels om (individ av) arten Batrachus didactylus Schneid. (europeiska paddfisken, förr äv. kallad nordisk paddfisk). Nordisk Paddfisk. Nilsson Fauna 4: 254 (1852). Stuxberg Fisk. 102 (1894; i pl., om familjen). Europeiska paddfisken. 3NF (1931).
Ssg (till -fisk 2): paddfisk-släkte(t). zool. fisksläktet Batrachus Schneid. Nilsson Fauna 4: 253 (1852). —
-FOT.
1) paddas fot.
2) bot. växten Asperugo procumbens Lin., vars foder efter blomningen växer ut o. antar en form som påminner om en paddfot (i bet. 1), riva. PhysSH 1: 204 (1781). Ursing SvVäxt. 212 (1944).
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, f. (padde- c. 1613) (numera bl. tillf.) för en padda utmärkande brun- l. svartaktig färg. Forsius Min. 179 (c. 1613). —
-GRODA. [jfr t. krötenfrosch, eng. toad-frog] (†) zool. groda tillhörande endera av familjerna Pelobatidæ o. Discoglossidæ (vilka förr räknades ss. en familj), vilkas arter delvis erbjuda en viss likhet med paddor; äv.: padda. Berlin Lrb. 39 (1852; om padda). Stuxberg (o. Floderus) 2: 232 (1901). —
-GÅNG. (tillf.) långsam gång; äv. mer l. mindre bildl. Rutström Schiller Röfvarb. 33 (1799; bildl.). —
-LEK. (padde- 1578 (: paddeleekswatn)—1762) paddornas parningslek l. tid då denna pågår; förr äv. konkret, = -rom. Brahe Oec. 90 (1581; uppl. 1920). Bruno Gumm. 205 (1762; konkret).
-LIK, adj. (padd- 1879 osv. padde- 1769) lik en padda(s); om gång: långsam, trög. Wallenberg (SVS) 2: 208 (1769; om versfötters gång). —
-NATE. [med avs. på namngivningsgrunden jfr -bär] (numera knappast br.) bot. växten Potamogeton zosterifolius Schum., bandnate. Liljeblad Fl. 70 (1792). Lyttkens Växtn. 1390 (1913). —
-ROM, förr äv. -ROGN. (padd- 1804 osv. padde- 1567) koll., om paddas (i vatten lagda) ägg. (Att) hon blåndet padde rogn i mat och ville fför giffue sin bonde. UpplDomb. 7: 151 (1567). —
-STEN. (padd- 1639 osv. padde- c. 1613—1695) [fsv. paddosten; jfr t. krötenstein, eng. toadstone; se vidare den etymologiska avdelningen under klosse-sten] (om ä. förh.) ss. prydnad l. amulett brukad sten (av skiftande form o. art) som tillskrevs vissa läkande egenskaper o. som i äldre tid ansågs vara uppkommen ss. avsöndring av padda (särsk. i djurets huvud) o. i senare tid förklarades vara petrifikat av olika (delar av) vattendjur; jfr grod-, klosse-, kröt-sten. Forsius Min. 178 (c. 1613). Padd-stenar tyckas .. vara oxlar af någon fisk. Bergman Jordkl. 128 (1766). Rinman (1789). VLitt. 3: 743 (1902; om ä. förh.). —
-TORSK. zool. fisken Raniceps raninus Lin., som har brett huvud o. klumpig kroppsform; förr äv. kallad svart paddtorsk; jfr -ål o. mat-far 2. SkandFisk. 92 (1838). Svart Paddtorsk. Nilsson Fauna 4: 594 (1855).
-TÅG, r. l. m. l. f. (numera föga br.) bot. växten Juncus bufonius Lin., kryptåg; jfr padde-gräs. Nyman HbBot. 352 (1858). Kindberg SvNamn 31 (1905). —
-ULK. zool. simpfisken Cottunculus microps R. Collett (äv. kallad småögda paddulken), som har jämförelsevis stort huvud o. till utseendet påminner om en paddunge; i pl. äv. om släktet Cottunculus R. Collett. Lilljeborg Fisk. 1: 113 (1881). Stuxberg Fisk. 106 (1894; i pl., om släktet). Småögda paddulken. Därs. —
(2 a) -VULEN. (padd- 1716—c. 1755. padde- 1708—1742) (†) falsk, oärlig, svekfull; äv.: ondskefull l. elak l. missunnsam o. d. Then som wil wara Padde-Wulen, kan altid pracka sig til några penningar. Block Progn. 61 (1708). Schenberg (1739). Schultze Ordb. 1309 (c. 1755). —
-ÖDLA. [jfr t. kröteneidechse, krötenechse] zool. den i Mexiko o. angränsande delar av Nordamerika levande ödlan Phrynosoma cornutum Harl., som har bred, paddliknande kropp; i pl. äv. allmännare, om (ödlor av) släktet Phrynosoma Wiegm. Rebau NatH 1: 520 (1879). 3NF 12: 940 (1930; äv. i pl., om släktet).
-ÖRT. (numera knappast br.) bot. växten Actæa spicata Lin., trolldruva; jfr -bär. SvZool. nr 45, s. 42 (1809). NF 1: 107 (1875).
B (†): PADDE-FIGUR. (plastisk) avbildning av en padda; äv. om föremål l. kropp som liknar en padda. I somlighe aff .. (paddstenarna) fins en Paddefigur, medh vthsträckte fötter. Forsius Min. 179 (c. 1613). BoupptSthm 13/10 1673. —
-FÄRG, se A. —
-GRÄS. [jfr holl. paddengras, t. krötengras; med avs. på namngivningsgrunden jfr padd-bär] bot. = padd-tåg; jfr grode-, tossegräs. Franckenius Spec. C 1 b (1659). Bromelius Chl. 40 (1694). —
-HUVUD, -LEK, -LIK, -ROM, se A. —
(2, 2 a) -SNACK. om tölpaktig l. elak l. ondskefull människas tal l. prat. Otack är Paddesnack. Grubb 656 (1665). —
-STEN, se A. —
(2, 2 a) -STYCKE. brottslig l. elak handling; bovstreck l. spratt. Schück FUpsala 109 (i handl. fr. 1643). Rosenfeldt Nav. 76 (1693). —
-VULEN, se A.
Avledn.: PADDAKTIG, adj.
2) bildl.: dum l. tarvlig l. uppblåst o. d. (jfr padda 2, 2 b); anträffat bl. i avledn. paddaktighet.
Avledn.: paddaktighet, r. l. f. särsk. (numera knappast br.) till paddaktig 2: dumhet l. tarvlighet l. uppblåsthet o. d. FoU 17: 82 (1847). —
PADDIG, adj. [jfr motsv. anv. av t. krötig, krötisch] (†) till 2 a: ond, ondskefull. Rhyzelius Ant. 70 (c. 1750).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content