publicerad: 1952
Ordformer
(pal 1691. pall 1689 osv.)
Etymologi
[jfr d. pal, lt. pall, t. pall(e), eng. pawl; av holl. pal; av omstritt urspr.]
1) sjöt. var o. en av de (avlånga) klaffar på ett (brå- l. gång)spel som äro avsedda att (gripa in i avsatser i en kuggring o. därigm) hindra spelet att gå tillbaka; stundom äv. allmännare, om andra liknande stoppanordningar. Pall (sätt pall) i spelet! o. d., i fråga om icke självbromsande spel: kommando då vindningen skall upphöra o. spelet säkras mot att gå tillbaka. SkepCommSkepzb. 1689. Rålamb 10: 36 (1691). Sätt pall i spelet. Rosenfeldt Tourville 7 (1698). Slå undan pallarna och vinda styft. Roswall Skeppsm. 1: 88 (1803). ”Fyrtio meter i klyset”, rapporteras nu från backen. ”Pall i spelet!” Wrangel SvFlBok 11 (1897). 2NF 25: 1456 (1917; på vagn i ett skeppsvarvs slipbädd). — särsk.
a) dels i det numera nästan bl. inom örlogsflottan br. uttr. vinda pall (i spelet), äv. vinda till pall, dels (inom handelsflottan) i uttr. hiva pall, vinda till dess pallarna gripa in i avsatserna i pallkransen (varigm spelet hindras att gå tillbaka); särsk. i kommandoordet hiv pall! Widegren (1788: Vinda). Hiv pall! Ekbohrn NautOrdb. 75 (1840). När masten kommit så högt att foten kan gå öfver relingen, vindas pall i spelen. Frick o. Trolle 119 (1872). Kommenderas: Pall i spelet! .. Då det vindas till pall. Ekelöf Skeppsm. 95 (1881). Strindberg Fagerv. 70 (1902).
b) i det bildl. uttr. ta in en pall (i spelet), ”ta ett tag igen”. Strindberg Fagerv. 240 (1902). jfr Strindberg Giftas 1: 261 (1884).
c) (†) i det bildl. uttr. giva full pall för uppgå, vara pålitlig (i fråga om att ge gott resultat)? De begge sjöresorna jag nu gjort .. äro de bästa ”tagen” och gifva alltid ”full pall för uppgå”. Gosselman Sjöm. 1: 178 (1839).
Anm. till 1. Efter prep. till användes förr en form palla i uttr. komma till palla, om fartyg: gå på grund l. gå i kvav l. dyl., samt i uttr. ställa sina segel till palla, göra fast seglen (för en viss kurs) [jfr ä. holl. te(r) palle komen, fastna, råka i svårigheter, förolyckas; te pal stellen, göra fast]. Ähr till befara, att Danmarck skall taga dedh Polniske Kriget j acht, och nähr wij där ähre inweklade och moste stella wåre segell till palla; att då Danmarck .. tastar oss och an. HSH 32: 148 (1634; bildl.). Hws vthan Hustrw, är Skipp vthan styre. .. (dvs.) Lijka som ett Skipp vthan rooder och styreman, snart kommer til palla. Grubb 338 (1665).
2) [jfr d. dial. staa pal, äv. ligge pal, lt. pall staan, holl. pal staan] mer l. mindre adverbiellt, i uttr. stå pall (förr äv. pallen), dels (med prägel av fackspr.) om föremål: stå säkert, dels (vard.) allmännare: stå rycken, stå emot l. uthärda en påfrestning l. dyl.; äv.: hålla stånd; särsk. i uttr. stå pall för ngt, stå rycken för ngt o. d.; ngn gg äv. i uttr. ligga pall, ligga stadigt o. med motståndskraft mot påfrestningar o. d. De, som stodo pallen (dvs. inte blevo redlöst berusade). Lovén Folkl. 57 (1847). (Han) ville ta till bens, men Wieselgren bjöd honom stå pall. Landsm. VIII. 3: 345 (c. 1900). De svenska pojkarna .. ”stå pall i blåsväder”. NDA(A) 1935, nr 239, s. 10. Att .. (skyddsrummen) står pall för den förbättrade djävulstekniken. GHT 1947, nr 54, s. 11. RöstRadio 1948, nr 15, s. 13 (: ligger).
Ssgr (till 1; i sht sjöt.): PALL-BETING, r. l. m. [jfr ä. d. palbeding, t. pallbeting] del av ett bråspel, bestående av en vertikal bjälke varpå pallarna sitta. Röding SD 63 (1798). Ekelöf Ordl. (1898). —
-DOSA. (†) lager vari pallarna äro fästa på en pallbeting. NF 2: 1241 (1878). Ekelöf Ordl. (1898). —
-SKENA, r. l. f. tekn. i bädd på slip o. d.: skena med hack för vagnarnas pallar. 2NF 25: 1456 (1917). —
Spoiler title
Spoiler content