SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PALLIUM pal4ium, n.; best. -iet; i best. anv. äv. utan slutartikel. Anm. I 2VittAH 8: 218 (1794, 1808) har anträffats en pl. pallia.
Etymologi
[av kyrkolat. pallium, kappa, pallium; av lat. pallium, ett slags mantel l. dräkt. — Jfr PALLA, sbst.2]
1) (†) biskopskappa. Schroderus Os. 1: 357 (1635).
2) kyrkohist. om romersk-katolska förh.: liturgiskt plagg o. ämbetstecken för påve o. ärkebiskopar, bestående av ett om halsen buret ylleband med framtill o. baktill nedhängande ändar. LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Nordström Samh. 2: 175 (1840). Från mitten av 800-talet måste ärkebiskoparna erhålla palliet av påven, innan de kunde utöva sin myndighet. Hellerström Liturg. 44 (1932). SvKyrkH 2: 698 (1941).
Ssg (till 2): A: PALLIE-LÄNGD, se B.
B: PALLIUM-LÄNGD. (pallie- 1948 osv. pallium- 1943 osv.) hist. förteckning över bidrag från olika socknar o. d. till lösen för en nybliven ärkebiskops pallium. OrtnSUppsÅ 1943, s. 3. JämtlHärjedH 1: 530 (1948).
Spoiler title
Spoiler content