SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PARKERA parke4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr (ä.) t. parkieren; av fr. parquer, avledn. av parc (se PARK, sbst.2); jfr äv. t. parken, eng. park, v.]
Weste (1807; bet. oviss, sannol. till 3).
1) (tillf.) instänga (ngn l. ngt inom stängsel); anträffat bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr PARK, sbst.2 1, 1 b. Lundquist Zola Grus 526 (1892; fr. orig.: parqués).
2) (om utländska förh.) fisk. med avs. på ostron: inplantera (l. förvara) o. göda i ostronpark; företrädesvis i pass., i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. samt ss. vbalsbst. -ing; jfr PARK, sbst.2 2. (Ostronen) voro .. parkerade i fjordarne. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 30 (1852). NDA 1888, nr 301 B, s. 2 (i pass.). Parkering av ostron. Hammar (1936).
3) mil. uppställa (artilleri- l. trängfordon o. d.) ordnade (på en plats); äv. abs. l. intr., särsk. om (artilleri- l. träng)-formation o. d.: uppställa sina fordon ordnade (på en plats); om nutida förh. bl. med anslutning till 4; jfr PARK, sbst.2 4. Lefrén Förel. 2: 250 (1817). Bagageträngen samlas vid Geroda kl. 9 f. m. och parkerar där norr om vägen. Nordensvan Mainfältt. 74 (1894). När trängkolonnerna parkerat sina fordon efter slutad köröfning. SD(L) 1900, nr 310, s. 3. Bengtsson Silv. 156 (1931; om ä. amerikanska förh.).
4) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; utvecklat ur 3] i allmännare anv., med avs. på (civila) fordon (i sht automobiler o. motorcyklar): (för jämförelsevis lång tid, t. ex. en l. flera timmar l. längre) ställa l. uppställa (på en plats) under uppehåll i användningen; äv. abs. l. intr., särsk. om automobil l. motorcykel o. d.: (köra fram o.) stanna (för längre uppehåll) l. (upp)ställas l. vara (upp)ställd (på en plats); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk anv. Bilarna parkerades på Frederiksborgs borggård. SDS 1914, nr 189, s. 9. Vagn efter vagn .. parkerar utmed avspärrningen kring banan. Rogberg Mot. 77 (1927). Bilarna stå i precisa rader parkerade runt jätterefugen. Dahlin Canada 51 (1929). SFS 1937, s. 122. särsk. [jfr motsv. anv. i eng.] (vard., i sht skämts.) i utvidgad anv., med avs. på person l. djur o. d.: ställa l. lämna (ngnstädes); äv. refl. l. intr.: placera sig (ngnstädes för att dröja kvar där en tid). SvD(A) 1933, nr 245, s. 24 (refl.). Hästen stod ”parkerad” utanför Adolf Fredriks torg 4. Därs. 1937, nr 98, s. 3. (Man) undvek .. att placera sig vid ett bord, där förut en person parkerat. GbgMP 1949, nr 31, s. 6. Anm. till 4. I vard. slangfärgat spr. användes i denna bet. äv. PARKA, v.2, -ning [jfr eng. park, v., ävensom t. parken]. SvD(A) 1922, nr 248, s. 13 (: parkningen). Parka kärran och kom in. Hammar Wodehouse FarbrFred 35 (1940).
Ssgr (i allm. till 4): PARKERINGS-BESTÄMMELSE. jfr bestämmelse 1 a β; i sht i pl. BilistHb. 1933, s. 53 (i pl.).
-BROMS, r. l. m. [efter eng. parking brake] (i fackspr.) broms (se broms, sbst.2 2) avsedd att vara åtdragen, då fordonet är parkerat; jfr hand-broms. Nerén HbAut. 3: 219 (1928).
-FÖRBUD. Linders 50Fråg. 21 (1939).
-GARAGE. garage för parkering av bilar o. d. (i starkt trafikerade städer). 3NF 23: 425 (1937).
-LAMPA. [jfr eng. parking lamp] (i fackspr.) parkeringslykta; äv. om glödlampa i parkeringslykta l. om mindre glödlampa i strålkastare, avsedd att användas ss. ljuskälla vid parkering; förr äv. om glödlampa med avbländat ljus i strålkastare, använd ss. ljuskälla vid parkering. Nerén (1930). Engström SvEngTeknOrdb. (1945).
-LJUS, n. [jfr eng. parking light] (i sht i fackspr.) i fråga om ljus från lykta l. lyktor på bil l. motorcykel: svagare ljus l. belysning som nyttjas bl. a. då fordonet står parkerat; äv. med tanke på ljuskällan. SvD(A) 1928, nr 329, s. 10.
(3) -LUCKA. (†) mil. lucka (se lucka, sbst.2 3 c β) mellan kanoner vid uppställning. KrigVAT 1842, s. 44.
-LYKTA, r. l. f. (i fackspr.) på bil (o. motorcykel): lykta för parkeringsljus. SD(A) 1928, nr 104, s. 11.
-LYSE. jfr -ljus. Östergren (1934).
-PLATS.
1) (†) mil. till 3: plats för uppställning av artilleri- l. trängfordon (i läger l. bivack). KrigVAT 1842, s. 43.
2) [jfr eng. parkingplace] till 4: plats för parkering av fordon (särsk. bilar). SvD(A) 1924, nr 285, s. 7. särsk. (vard., i sht skämts.) i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. om plats där barn l. djur o. d. kunna lämnas för kortare tid; jfr parkera 4 slutet. Parkeringsplats för medhavda hundar. DN(A) 1930, nr 112, s. 14. GHT 1944, nr 223, s. 13.
-SKYLT. skylt (numera vanl. bestående av ett svart P på gul botten med svart bård l., enligt den från 1952 gällande vägtrafikstadgan, ett vitt P på blå botten) angivande parkeringsplats. Nerén HbAut. 3: 156 (1928).
-STOLPE. med parkeringsskylt. SvD(A) 1935, nr 45, s. 3.
-STÄLLE. jfr -plats. Nerén HbAut. 3: 180 (1928).
-UTRYMME~020. —
-VAKT. person som håller uppsikt över parkeringsplats. Östergren (cit. fr. 1927).
Avledn.: PARKERARE, m.||ig. (mera tillf.) till 4: person som parkerar fordon (särsk. bil). SvD(A) 1939, nr 17, s. 7. jfr Upsala(A) 1932, nr 140, s. 1 (: felparkerare).
Spoiler title
Spoiler content