SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESTÄMMELSE bestäm4else, i Sveal. äfv. 0302 (bestä´mmelse Weste; best`ämmälse Almqvist), r. l. f. (f. Heinrich (1814), Lindfors (1815), Lundell; m. Nordforss (1805), Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. bestemmelse]
vbalsbst. till BESTÄMMA, v.1 Wollimhaus Syll. (1649; under determinatio).
α) (föga br.) abstr.: bestämmande. (Cicero) hvilar med beundran och kärlek vid ett handlingssätt, som endast styres af förnuftets bestämmelse. Biberg 2: 375 (c. 1820). — jfr SJÄLF-BESTÄMMELSE.
β) konkretare: föreskrift, stadgande. Allmänna, särskilda bestämmelser. Angående tobaksrökning å bantåg komma följande bestämmelser att tillämpas. Enligt gifna bestämmelser. Jämlikt bestämmelserna i §§ 37—39. Gällande bestämmelser. Bestämmelserna i § 91 lända i tillämpliga delar till efterrättelse. C. O. Delldén (1830) hos Biberg 3: XII. Allmänne bestämmelser. Försl. t. allm. crim.-lag 1832, s. 1. Försl. t. straffbalk 1844—45, Lag om fängelsestraff, s. 5. Bestämmelserna i Londonertraktaten. AB 1852, nr 277, s. 3. Brefskrifvaren .. redogör för de bestämmelser, som röra (Sv. akademiens) embetsmän, sammankomster och göromål. Ljunggren SAHist. 1: 25 (1886). Angående rus innehåller Code pénal inga bestämmelser i fråga om tillräknelighet. Herrlin Tillräkn. 39 (1904). Bestämmelser böra träffas till skydd mot hindrande eller oskäligt betungande af transitofarten öfver hvartdera riket från och till det andra. Sk. aftonbl. 1905, nr 169, s. 3. — jfr DONATIONS-, EDIKTS-, FRAKT-, GRUNDLAGS-, KARANTÄNS-, KOMPETENS-, KURS-, LAG-, LEVERANS-, NORMAL-, PERMISSIONS-, PRIS-, RANG-, STATUT-, STRAFF-, STRAFFLAGS-, TAXE-, TERMINS-, TILLÄGGS-, TRAKTAT(S)-, VÄRNPLIKTS-, ÅLDERS-, ÖFVERGÅNGS-BESTÄMMELSE m. fl. — Anm. Att ordet ännu på 1840- o. 1850- talen icke var allmänt br. i denna bet. synes framgå af följande citat: Uttrycket ”straffbestämmelser” (i Försl. t. straffbalk 1844—45) .. är oriktigt. Bestämmelsen af straff är att hindra brott; men det är icke hvad lagförslaget menat, utan det är bestämning af straff, stadga om straff, någon viss påföljd för visst brott. J. A. v. Hartmansdorff (1847) hos Ahnfelt Rääf 150. Tyska ordet ”Bestimmung” betyder: vilkor, stipulation. Ett svenskt bestämmelse finnes äfven, men af helt annan betydelse. Vinterbladet 171 (1853; anm. med anledning af ofvan anförda språkprof från AB).
b) [jfr motsv. anv. i d. samt holl. bestemming, t. bestimmung] (numera mindre br.) till BESTÄMMA, v.1 4 b, i sht med afs. på fartyg, varor o. d.: bestämmelseort, destinationsort; mål för (ngns) resa. Lindfors (1815). Vår härvarande Minister (har) ej förmått finna någon lägenhet att öfverbringa dessa saker till sina bestämmelser. Atterbom Minnen 663 (1819). J. Adlerbeth i Tegnérs ppr 139 (1820). Monsunerna, före hvilkas brytning vi förmodade oss ankomma till vår bestämmelse, upphörde, innan vi ännu hunnit halfväges. Palmblad Nov. 2: 207 (1841). (Ångbåten) ångade en kurs rakt motsatt dess bestämmelse. Nordenskiöld Vega 1: 71 (1880). Tack vare hans .. försorg, framkommo alla .. saker i oskadadt skick till sin bestämmelse. Hedin Gm Asien 2: 236 (1898).
c) till BESTÄMMA, v.1 4 c: beslut. Vårterminen .. kommer enligt H. H. Eforus' bestämmelse att sluta den 7 juni. Redog. f. Lunds h. allm. lärov. 1903—04, s. 3.
d) (knappast br.) till BESTÄMMA, v.1 4 d. Hvad blef slutligen hans bestämmelse efter så långt tvekande? Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.).
2) till BESTÄMMA, v.1 5: det som ngn (l. ngt) är ämnad(t) att göra l. blifva l. användas till; jfr BESTÄMNING 4.
a) det som ngn (l. ngt) enligt Guds l. naturens ordning är ämnad(t) l. kallad(t) att blifva l. göra; kallelse; ändamål, uppgift. Fylla sin bestämmelse. Menniskan och dess högsta bestämmelse. Höijer 1: 7 (1795). Tusende yrfä genomvandrade kretsen af sin bestämmelse, at födas, fräta, omklädas och fortplanta. Ödmann Åm. i VetA 1797, s. 29. Förnuftet .. försäkrar oss att allt är ändamål och bestämmelse. Leopold 3: 20 (1802, 1816). Hell dig, o Anna, Vladimirs brud och Basilii syster! / Hell dig, ty stor din bestämmelse är. Stagnelius 1: 34 (1817). Jag vill ej här pröfva .. huruvida det kan utgöra filosofiens sanna bestämmelse, att tillfredsställa blotta vettgirigheten. Leopold 4: 341 (c. 1820). Är du en tjenare, så var villig och trogen, ty detta är tjenarens bestämmelse. Tegnér 4: 179 (1837). Ända inemot tretionde året var hans litterära bestämmelse för hans vänner liksom för honom sjelf en hemlighet. Geijer I. 2: 198 (1839). Ryggradens väsendtliga bestämmelse är att omgifva och innesluta ryggmärgen. M. W. v. Düben i SKN 1842, s. 309. Du måste .. blifva en kristen, om du skall fylla din bestämmelse såsom människa. Rudin Ord t. ungd. 3: 24 (1896, 1903). jfr: Afgrundsmagter, / Tan detta grymma lån (dvs. dolken) igen! / Han druckit blod, han fyllt bestämmelsen. Stagnelius 1: 118 (c. 1813). — jfr FÖRUT-, HUFVUD-, NATUR-, SLUT-BESTÄMMELSE m. fl. — särsk.
α) i numera obr. förb. Menniskans bestämmelse för en salig evighet. Leopold i LBÄ 7—8: 155 (1797). Allt bevisar menniskans bestämmelse till en högre verld. Franzén Pred. 1: 94 (1841).
β) skämts. (Hönsens) bestämmelse är ju att lägga ägg. Hedberg Torpa 50 (1888).
b) (mindre br.) det som ngt (af människor) är afsedt för; ändamål, uppgift; användning, bruk. Man .. gör små kakor deraf, hvilka brukas til sin bestämmelse. Meissner Handb. f. fisk. 93 (1801). Statskrafternas särskilda bestämmelser. Järta V. skr. 1: 44 (1809). Om den bestämmelse institutet borde få, voro meningarna icke delade. Berzelius Själfbiogr. ant. 105 (c. 1845). Afgudahusets omskapning till kristlig bestämmelse. Atterbom Minnest. 1: 56 (1847). (I fsv. är) dh, med samma bestämmelse som ð, .. mycket sällsynt så länge þ är vid magt. Rydqvist SSL 4: 293 (1870). Den gåtofulla Janus-bågen, om hvars bestämmelse fornforskarna äro och väl fortfarande förblifva oeniga. Ljunggren Resa 23 (1871).
c) (mindre br.) (förelagd) verksamhet, verksamhetsfält; lefnadsbana. Min bestämmelse förekommer mig förfelad. Atterbom i Bref rör. N. Skol. hist. 161 (1810). Han har aldrig beklagat sig öfver det val af bestämmelse, som en annan för honom gjorde. Geijer I. 2: 198 (1839). Almqvist (1844). De sjuttio lärjungarne voro afgångne till sin bestämmelse. Melin Jesu lef. 3: 152 (1849, 1860). (Jag) begaf .. mig .. till min nya bestämmelse .. och .. inträffade .. i Stockholm såsom ledamot af (det nya statsrådet). De Geer Minnen 1: 174 (1892).
d) (†) syftning, syfte. I gerningarnes storhet och visa bestämmelse .. var Konungen (dvs. G. III) .. begåfvad at vara den Förste bland Folket. Placat 4 april 1792, s. A 4 a. Lif .. omfattar här alla helgelsens plikter, i deras oräkneliga bestämmelser, beständiga utöfning, rena ändamål, och saliga belöning. Ödmann Str. förs. II. 1: 211 (1803).
e) (knappast br.) (blifvande) lott, öde; jfr BESTÄMNING 4 b. Det underlåtna uppfyllandet af fredsfördraget i Kiel (hade) .. åstadkommit nya underhandlingar om dessa länders (dvs. Pommerns o. Rügens) bestämmelse. Circul. t. fältmarsk. 23 aug. 1815, s. 2.
f) [med afs. på bet.-utvecklingen jfr fr. destinée] (†) närmande sig bet.: skickelse, öde. Lyd, Betti! Lyd bestämmelsen, / Sök ej att mannabragder hinna. Lenngren 3 (1798). En hemlig aning .. sade honom, att hans bestämmelse en gång skulle föra honom till högre öden. Beskow Minnesb. 1: 138 (1853, 1860).
3) (föga br.) till BESTÄMMA, v.1 7: bestämning (se d. o. 6). De största mästare .. hafva begått betydliga misstag i sina qvalitativa bestämmelser. Berzelius Kemi 2: 467 (1812). (Polarstammen) inträngde i Skåne .. i en tid, hvars bestämmelse ligger till och med utom gissningens område. Holmberg Nordb. 6 (1852). — jfr ASIMUT-, POLHÖJD-BESTÄMMELSE m. fl.
4) (numera knappast br.) till BESTÄMMA, v.1 8: bestämning (se d. o. 7), definition. En detaillerad och dogmatisk bestämmelse af rätt. Biberg 2: 250 (c. 1820). Naturforskarne (hafva) legat i ouphörliga tvister om bestämmelsen af de enklaste begrepp. Agardh Bot. 1: 2 (1830). — jfr ORD-, TIDS-BESTÄMMELSE m. fl.
5) (†) visshet, bestämdhet (se d. o. 6). Det är utur sådana Handlingar (dvs. kriminalakter o. visitationsprotokoller) .., som et Folks allmänna moralitet .. kan mätas, och derefter med någon säkerhet och bestämmelse föreslås, hvilka utvägar genast leda til (de åsyftade ändamålen). Ups. möt. besl. 1793, s. B 4 a.
Ssgr: (1 d) BESTÄMMELSE-GRUND. (†) grund l. orsak till ens beslut. Kant erkänner .. at, ehuru mycket kan ske enligt med hvad pligt bjuder, det likväl altid blifver tvifvelaktigt, om det egentligen skedt af pligt, och icke af andre bestämmelsegrunder. Fremling Kantiske grunderna 7 (1798). Dalin (1850). Kindblad (1867).
(1 b) -HAMN 0300~2. Sjöl. 1864, § 70.
(1 b) -ORT~2. destinationsort; jfr BESTÄMNINGS-ORT. Rademine Knigge 2: 190 (1804, 1810). (Flottan) kom till sin bestämmelseort Therma. Carlstedt Her. 3: 103 (1833). Konnossement skall innehålla uppgift på .. aflastnings- och bestämmelseorten. Sjöl. 1864, § 96. De (vägfarande) kommo .. ändtligen uttröttade, men välbehållne till sin bestämmelseort. Topelius Fält. 4: 64 (1864). Varornas bestämmelseort. Ask Marit. hand. 24 (1903).
(jfr BESTÄMMA, v.1 10) -PARTIKEL. (†) om det obetonade det (o. motsv. ord i t.) ss. formellt subj. Polyfem II. 33: 2 (1810).
(1 a) -RÄTT~2. (mindre br.) bestämmanderätt, beslutanderätt; jfr BESTÄMNINGS-RÄTT. Bestämmelserätt öfver lif och död. Rydberg Myt. 1: 360 (1886). jfr SJÄLF-BESTÄMMELSE-RÄTT.
(1 b) -STATION~02. Under uppehållet å sista mellanstationen (vid trupptransport å järnväg) tillsäges särskildt, vid hvilken tid före ankomsten till bestämmelsestationen .. manskapet skall göra sig redo att lemna tåget. Tj.-regl. 1889, s. 434. SFS 1893, nr 72, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content