PARONOMASI par1ωnom1asi4 l. -on- l. -ån-, l. -nå1- l. -nω1-, l. 01004, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. paronomasie, eng. paronomasia; av gr. παρονομασία, av παρ- (se PARA-) o. ὀνομασία, benämning, uttryck, till ὄνομα (se NAMN)]
språkv. i fråga om orientaliska (o. klassiska) språk: (vanl. partiell) ljudlikhet mellan närstående ord; ordlek som bygger på sådan likhet. Scherping Cober 2: Dedik. 3 b (1737). Om Gad heter det .. i 1MB. 49: 18 med dubbel paronomasi Gad gedúd jegudénnu, ”mot Gad skall man gadda sig samman”. UVTF 26: 33 (1880). SvUppslB (1934; i klassiska spr.).
