PASS pas4, interj.1 o. sbst.8, n.; ss. sbst. best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. pas, nor. pass; av fr. (je) passe, pr. sg. av passer (se PASSA, v.1 III)]
1) spelt. i kortspel: ord varmed man tillkännager att man låter sin tur att bjuda l. spela ut gå förbi utan att avge ngt bud som avser visst spel(sätt) resp. utan att göra utspel l. att man icke önskar vara med i spelet; äv. i substantivisk anv., om budet. Bjuda, säga, mäla pass. Nyrén Mappa 2: 113 (1786). Lenngren (SVS) 2: 212 (1798). Bengtsson Tärn. 53 (1923).
a) [jfr motsv. uttr. i dan. o. nor.] i uttr. säga l. mäla pass, icke vilja l. kunna vara med längre, opponera sig, vägra, säga nej. En och annan kamrat, som ej säger pass var gång ölkannan gör sin rund. Törneros Brev 2: 163 (1828). Här måste jag mäla pass (dvs. jag klarade icke uppgiften). Essén Vap. 16 (1917). Han säger .. pass inför moderna strävanden att (osv.). FinT 1926, 1: 184.
b) ensamt l. i sådana uttr. som (å)nej pass, (nej) pass mante, men pass, pass vackert, (nej) pass för mig l. för ngt, förr äv. pass ock, betecknande att ngn opponerar sig l. protesterar mot l. icke vill vara med om ngt l. att ngt icke går som ngn tänkt sig; ofta liktydigt med: å nej!, nej tack!, stopp där!; det blir l. blev ingenting av med det. Remmer Högf. 13 (1818). Blanche Föd. 34 (1846). Pass ock! Ridderstad SDikt. 3: 136 (1847, 1862). ”Dö, lefva, det får ni herre, / Men vika, nej pass för det.” Runeberg 5: 87 (1860). Daniel Hjort (till soldaterna) Hvar är er amiral? För mig till honom! Första soldaten Pass, min gosse, hvad vill du honom? Wecksell DHjort 63 (1862). Pass vackert. Janson Ön 33 (1908). Nej pass! Det blir ingenting av med den saken. Hedberg Räkn. 220 (1932). särsk. (†) i uttr. det var pass (för ngt), därav vart intet, det blev ingenting av med det. Nu skulle gamla herrn bege sig med sitt byte tillbaka, men det var pass. Blåsten hade lösryckt isen der han stod (osv.). Topelius Fält. 1: 168 (1853). Wetterbergh GNord 4 (1862).
