SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENETRABEL pe1netra4bel l. pen1-, adj.
Etymologi
[jfr t. penetrabel, eng. penetrable, fr. pénétrable; av lat. penetrabilis, till penetrare (se PENETRERA)]
(numera knappast br.) genomtränglig (se d. o. 1, 2). Wallerius Tank. 13 (1776). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content