[jfr t. o. eng. penetrant, fr. pénétrant; av lat. penetrans (gen. -antis), p. pr. av penetrare (se PENETRERA)]
genomträngande; särsk. dels om ämne o. d.: som tränger igenom ngt l. det varav det omgives, dels (o. utom i bildl. anv. (se slutet) numera nästan bl., mindre br.) oeg., om köld l. lukt o. d.; jfr GENOMTRÄNGA 1, 3 b. Swedberg Schibb. 289(1716). Fulmånen kommer med en penetrant köld jemte Isbarck och hagel. Menlös Alm. 1740, s. 12.Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 100(1765; om saltsyra). Rinman JärnH 250(1782; om smak). Surströmmingens och Limburgerostens penetranta doft. SvD 6/3 1927, Bil. s. 3.— särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl., dels om blick o. d.: skarp, genomträngande, dels om person l. begåvning o. d.: skarpsinnig; jfr GENOMTRÄNGA 2 b.De fijne och penetrante hufvuden äre icke de, som för tienligast till Regeringz-saker skattas böre. 2RARP I. 1: 121(1719). Linné FörelDjurr. 22(1748; om ögon). Dessa lifliga, penetranta Söderlänningar. Atterbom Minn. 375(1818). Ekbohrn(1904).
