PENITENTIARIA pe1nitän1tsia4ria l. pen1-, äv. 1010302, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(-tentiaria 1941 osv. -tenzieria 1837)
Etymologi
[jfr t. pönitentiaria, fr. pénitencerie, it. penitenzieria; av mlat. pænitentiaria, penitentiaria, till pænitentiarius, penitentiarius (se PENITENTIARIE)]
(om romersk-katolska förh.) till kurian (se KURIA 3) hörande domstol för behandling av frågor rörande botgöring, absolution, avlat o. d. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 348(1837). SvKyrkH 2: 751(1941).
