SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENTE, r. l. f.; pl. penter.
Etymologi
[av fr. pente, sluttning, lutning, kappa kring sänghimmel o. d., av en substantivering av en galloromansk p. pf.-bildning till lat. pendēre, hänga (se PENDERA)]
(†) kappa (se KAPPA, sbst.1 2 b α), draperi. Utaf de fyra brutne hörnen af .. (baldakinen) nederhängde fyra stoora Penter, af swart Sammet. BerC11Begrafn. 1697, s. C 2 a. Därs. C 2 b. BerC12Hyldn. 1697, s. D 2 a.
Spoiler title
Spoiler content