SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENTELISK pänte4lisk l. pent-, förr äv. PENTELICISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. penth-. -elicisk 1843. -elisk 1834 osv.)
Etymologi
[jfr t. pentelisch, eng. pentelic, pentelician, fr. pentélique, lat. Pentelicus; av gr. Πεντελικός, adj. till Πεντελή, namn på en ort vid foten av bärget Pentelikon (gr. Πεντελικόν, substantiverat n. sg. av Πεντελικός) o. på ett distrikt (en kommun) i Attika]
som härstammar från l. har avseende på det för sina marmorbrott berömda grekiska bärget Pentelikon (nordöst om Aten); vanl. om marmor, stundom äv. (i utvidgad anv.) om (dylik) marmors glans o. d. Arvedson 780 (1834). Den Penteliska eller Attiska .. marmorn .. har en tydlig dragning åt gult. Rothstein Byggn. 70 (1856). Siwertz ResK 261 (1929; om glans).
Spoiler title
Spoiler content