SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENTEKONTOR pän1tekon4tor l. pen1-, l. PENTEKONTER -ter, r. l. f. l. m.; best. -n; pl. -kontorer -kontω4rer.
Ordformer
(penta- 1843. pente- 1881 osv. -konter 1923 osv. -kontor 1843 (: pentakontorer, pl.) osv.)
Etymologi
[jfr t. pentekonteros, pentekontoros, eng. penteconter, fr. pentécontore; av gr. πεντηκόντορος, πεντηκόντερος, adj. o. sbst., (båt) försedd med femtio åror, till πεντήκοντα, femtio (sannol. eg.: fem dekader, till det ord som föreligger i πέντε, fem (se PENTA-), o. en avljudsform av det ord som föreligger i lat. decem, gr. δέκα m. fl.; jfr DEKAD, TIO), o. en bildning till den ieur. roten ere, som föreligger bl. a. i lat. remus, åra, gr. ἐρέτης, roddare, ävensom i RO, v.]
(om forntida förh.) (krigs)skepp som framdrevs av femtio roddare, femtioroddare. KrigVAH 1843, s. 356. En tvåmastad pentekonter .. förekommer .. på en vasbild från 6. århundradet. Hornborg Segelsjöf. 57 (1923).
Spoiler title
Spoiler content