publicerad: 1952
PERPETUELL, sbst.
Ordformer
(äv. -el)
Etymologi
(†) = PERPETUAN. 2RARP 6: 552 (1731). Jag (tog) ut en klädning af perpetuel. Roland Minn. 78 (c. 1748). Åstrand (1855). jfr Kjellberg Ull 425 (1943). —
Spoiler title
Spoiler content