PERPETUERA -e4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (tillf., Berzelius Brev 14: 161(1840)).
Etymologi
[jfr t. perpetuieren, fr. perpétuer, ävensom eng. perpetuate; av lat. perpetuare, till perpetuus (se PERPETUELL, adj.)]
(i fackspr.) göra beständig l. förblivande l. evig. Til at perpetuera sina Dödas Åminnelse hoos posteriteten. Stiernman Com. 3: 238(1664). Perpetuera söndringen inom representationen. Liljecrona RiksdKul. 292(1840). Bilderna i den eviga stenen skulle perpetuera kraften av .. riterna. 2VittAH 35: 262(1927). —
